Vid sitt årsmöte den 7 juni delas det 27:e byggnadsvårdsdiplomet ut och i år går det till Vimmerby Bios ägare Tina Karlsson och Mikael Bengtsson.
I samband med föreningens årsmöte på biografen blir det filmvisning med bortglömt filmmaterial.
– Carl Abrahamsson har tillsammans med mig gått igenom de här filmerna och gjort en variant på allt material. Det blir i någorlunda kronologisk ordning, säger Mikael Sandström.
Filmmaterialet är i egentligen på en och en halv timme, men Carl Abrahamsson har gjort en nedklippt version på 42 minuter.
– Det är flera olika filmer och jag har sett den flera gånger. Det är verkligen sevärt, bland annat från industriutställningarna 1953 och 1963. Där ser man många av de företag som fanns då och fortfarande finns kvar. Det är en del intressanta, prominenta fabrikörer. Sedan går man igenom alla Vimmerbyprofilerna, som landsfiskalen och häradshövdingen. Det är verkligen kul att se.
"Jättestort intresse"
Det finns också material från 1957 i filmen.
– Det var när man glatt rev ned hela Vimmerby. Då kan man se både miljöerna före, under och efter rivningen. Det är inte roligt att se.
Mikael Sandström tror att intresset kommer vara stort och betonar att filmvisningen är öppen för allmänheten. Innan filmvisningen blir det mingel med tilltugg på bions bakgård.
– Det kommer bli jättekul och en hel del nostalgiminnen. Det är som att se på tv hur Slussen såg ut 1930. Vissa kanske känner igen sig och andra uppskattar nog att se hur Vimmerby såg ut innan man började riva stan.
Har du fått till dig att intresset är stort?
– Ja, det finns ett jättestort intresse. Det är också väldigt roligt att kunna kombinera det här ihop med biografen och att få belöna några som sett till att den här kulturinstitutionen lever vidare i Vimmerby. De är verkligen hängivna sitt arbete och kommer få berätta lite om sina planer under kvällen. Jag var där i helgen och då jobbade de som djur med att snickra och dona på terrassen.
Grävt i arkivet
Att klippa ned filmen har förstås varit en utmaning.
– Men folk står inte ut i 90 minuter om man inte är som jag är. Nu har Carl försökt få ned det till de mest intressanta delarna, men vi har hela originalfilmen på en sticka också.
Det är framför allt Gunilla Gustafsson på Stadsmuseet Näktergalen som varit nere och grävt i kommunens arkiv.
– Vi har försökt få lite tempo i filmen och också musiksatt den. Vi har jobbat med tidstypisk musik, så det blir mycket schlagers från 50- och 60-talet.