"Så här rödgråten och förvirrad hittade jag henne hemma i trädgården när jag av en slump kom hem", säger Erica Rinaldo. Foto: Privat
Noelle Anemyr är 14 år och är autistisk och har Downs syndrom. I går skulle särskoleskjutsen ha tagit henne till hennes pappa – men i stället släpptes hon av på mammans adress. Där var ingen hemma och Noelle lämnades helt ensam på gården. – Jag tycker att det är vedervärdigt, säger mamman Erica Rinaldo.
Noelle Anemyr är syster till Årets Vimmerbybo 2015. Det var för hennes skull som Nathea Anemyr, 11, drog igång kampanjen Rocka sockorna för två år sedan.
Anledningen är att Noelle, som är storasystern i familjen, är autistisk och har diagnosen Downs syndrom.
Under tisdagen hände något som bara inte ska få hända. Noelle har särskoleskjuts till sina två hem, hos sin mamma och hos sin pappa. På tisdagar åker hon alltid till sin pappa, vilket hon skulle göra även i går. Men i stället lämnades Noelle av hos sin mamma i Storebro. Där var ingen hemma.
Noelle lämnades helt ensam i trädgården.
– När jag kommer hem frågar jag chockat: "Men vad gör du här?". Jag vet ju att hon inte kan svara, men jag blev så chockad. Hon bara grät där i trädgården. Chaufförens ursäkt var att han antog att någon var hemma för att hundarna var i trädgården. Det är väldigt skrämmande. Har inte chauffören fått information om att det här är en person som inte är talande? Jag har varit i kontakt med flera parter och skolan är inkopplad. Rektorn ser jätteallvarligt på det här och det har aldrig hänt tidigare, säger mamman Erica Rinaldo.
"Det är vedervärdigt"
Noelle blev helt ensam i trädgården i mellan 20 och 30 minuter. Noelle är på en ett- till tvåårings nivå och har inget konsekvenstänk eller någon tidsuppfattning.
– Det var ju en fullständig katastrof för Noelle och kunde hänt jätteallvarliga saker. Hon var rädd och grät när jag kom hem och hur kan man släppa av en funktionshindrad utan att vara säker på att någon är hemma? När jag tänker på det blir jag helt lamslagen.
Hur ser du på händelsen?
– Jag tycker att det är vedervärdigt. Jag saknar nästan ord för det. Hur kan man inte bara kolla upp det? Det måste vara viktigare än att hålla tidpunkterna. Säkerheten måste ju gå först, det finns ju en anledning till att man har särskild skjuts. Det är inte som att köra på vem som helst. Man blir otroligt besviken. Vad skulle jag gjort om det hänt henne något?
Rymningssäker tomt
Erica fann alltså Noelle gråtandes på tomten när hon kom hem.
– Som tur är har vi rymningssäker tomt, för att hon ska kunna röra sig fritt. Hade vi inte haft det, vad hade hänt då? Då hade hon gått ut på stora vägen och då kunde hon ha blivit överkörd eller vad som helst. Jag vet inte vad hon gjort eller tänkt under den här tiden, och hon kan ju inte berätta det för mig. Det var en ren tur att jag kom hem. Ingen ringde ju och sa något.
Vad kommer ni att göra nu?
– Jag har gjort allt man kan göra. När jag kontaktar bussbolaget säger de att bara att chauffören antagit att någon var hemma. Det kan inte få hända igen, varken för Noelle eller för någon annan.
Hur blir det att släppa iväg henne nästa gång?
– Det kommer sitta i bakhuvudet, det är alltid en oro man bär med sig. Vi lämnar våra barn i god tro, men vet ju tyvärr att det kan inträffa. En gång är en gång för mycket, men vad ska vi göra? Som förälder är man beroende av olika instanser och av att rätt person är på rätt plats. Nonchalans kan bidra till att hon försvinner.
Kan du ha någon förståelse för att det kan vara den mänskliga faktorn?
– Jag kan förstå att man kör fel, att man tror att hon ska till fel ställe. Men jag har ingen förståelse för att handla på ett sådant sätt att man släpper av en mentalt handikappad människa på antaganden och åker vind för våg. Det är ju självklart om man har ett serviceyrke som det här. Varför ringer man inte om man är det minsta osäker? Varför inte bara dubbelkolla? Det gnager i en. Det är ett människoliv vi pratar om och hon kan inte klara sig utan andra människor.
Nilsbuss utförde skolskjuten. Hur de ser på händelsen kan du läsa om här.