Under 2021 har våld i nära relation och mäns våld mot kvinnor fått mer ljus i mediabruset och den politiska diskussionen igen. Annars har gängkriminaliteten och dödsskjutningen dominerat de senaste åren.
Även Vimmerby kommun vill lyfta problematiken kring mäns våld mot kvinnor i större utsträckning.
– Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem. Det är ett stort problem och egentligen något som toppar när man pratar politik och kriminalitet. Det är våld i nära relation och gängkriminalitet som är de två stora. Det är ett bekymmer som drabbar oerhört hårt mot enskilda människor och ett bekymmer vi inte lyft upp så mycket. Vi jobbar mycket med det och har gjort i många år, men vi vill sprida det ännu mer och nå de som drabbas för att försöka förebygga och förhindra inför framtiden, säger folkhälsosamordnare Anders Degerman, som tillsammans med några andra ingår i kommunens arbetsgrupp.
Simon Lundborg, som är mötesplatssamordnare på kommunen, säger att begreppen våld i nära relation och mäns våld mot kvinnor är vidare än att en man slår en kvinna.
– Psykologen Per Isdal har formulerat det som att det är varje handling riktat mot en annan person som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker eller får denna att göra något mot sin vilja eller avstå från något, säger han och fortsätter:
– Det är en bredare definition och kan delas upp i fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt och materiellt våld. Det finns väldigt många aspekter i detta.
Stort mörkertal
En person som jobbar med just de kvinnor som utsätts inom socialförvaltningen säger att det är ett stort samhällsproblem.
– Det handlar inte bara om det fysiska, som blåmärken eller brutna armar. Då har det gått långt. Det psykiska våldet kan pågå under lång tid och en kvinna kan bli otroligt påverkad innan det fysiska kommer in i bilden.
Att söka hjälp kan också vara svårt, menar trion.
– Det handlar mycket om skam och skuld. Man blottlägger sig väldigt mycket. Det kan börja med att man söker sig till vårdcentralen för att man har huvudvärk eller ont i magen. Läkaren tänker då att det är stressyndrom från jobbet, men kan i själva verket vara våld i hemmet. Fler och fler blir uppmärksamma på det här inom alla segment.
Mörkertalet är dock enormt stort.
– Det kanske är 20 procent som upptäcks. Då är det ett 80-procentigt mörkertal och det är givetvis inte bra. Vi behöver jobba för att minska mörkertalet, säger Degerman.
Fler män behöver träda fram
Det behövs också fler män som träder fram i debatten.
– Män som inte utsätter kvinnor för våld måste visa mer civilkurage. Oftast är det kvinnor som protesterar och driver den här frågan. Fler män behöver synas, reagera och säga stopp. Det kan vara små saker, som att någon i ens närhet använder nedlåtande ord. Ju mer man påpekar det, desto mer kan man förebygga det, säger socialsekreteraren.
Varför tror ni att fler män inte träder fram?
– Jag tänker att det handlar om civilkurage överlag. Man vill inte stöta sig och många förstår inte att det är ett problembild. Vissa kanske tänker att vad gör en nakenbild på väggen? Men det ena kan bygga på det andra. Jag tror det dels är feghet och dels att man kanske inte förstår allvaret, säger Anders Degerman.
– Attityden är en förutsättning för förändring. Vi män måste våga reagera mot allt det här, våga säga ifrån till vänner, i omklädningsrummet eller personalrummet. Det handlar om mansnormen och är ett mer långsiktigt arbete som behöver börjas i förskolan och skolan, säger Simon Lundborg och menar att det också måste finnas med en självrannsakan:
– Man kan inte bara sitta och peka på andra, man måste gå till sig själv först. Det kan vara det jobbigaste. Det handlar om normen man växte upp med och kan vara allt från "Ronny & Ragge" till det man läser i tidningen. En självrannsakan är en förutsättning.
Att en person som lyfter problemet också kan vara en som i det dolda ägnar sig åt våld mot kvinnor – som det finns flertalet exempel på – är ett bekymmer, menar Degerman.
– Det här finns i alla samhällsklasser och alla typer av hem. Till och med de som pratar om det kan vara utövare, det finns det exempel på. Den avgörande skillnaden är att det är rotat på ett annat sätt än exempelvis gängkriminaliteten. Det här skapar enorma kostnader för samhället och drabbar även barn och familjer.
Kan ringa för råd
En granne, vän eller mamma till offret kan aldrig anmäla.
– Det är alltid kvinnan själv som måste ansöka. Gör inte kvinnan det själv kan vi inget göra, säger socialsekreteraren.
Är det rimligt eller ett problem?
– Jag kan tänka att det är rimligt. Är inte kvinnan redo att bryta kan det vara svårt.
Om man är orolig för någon närstående kan man alltid ringa för att få råd, hjälp och vägledning.
– Som vän eller mamma exempelvis kan man ringa och boka in ett möte, men den drabbade kvinnan måste sedan samtycka till en utredning. Men vi kan ge råd och berätta vilken hjälp man kan få. Man kan också ringa till kvinnojourer såklart. Det vi gör är att bevilja samtalsstöd eller hjälp till att flytta till skyddat boende eller annan kommun.
Numera jobbar man också behandlade med män som utför våldet. Sedan 2019 har det varit totalt åtta stycken.
– Det är inte jättevanligt och vi önskar att det vore fler såklart. Männen måste själva söka sig dit och det kan handla om samtalsstöd för att man ska sluta, säger Degerman.
Simon Lundborg menar att behandlingen till förövarna är en viktig aspekt i sammanhanget.
– Det är väldigt viktigt att jobba med att individen blir frisk och att beteendet bryts. I det stora perspektivet är det väldigt viktigt.
Fler vågar söka hjälp
Fram till slutet av maj 2021 har cirka 15 till 20 kvinnor ansökt om hjälp.
– Alla blir inte aktiva ärenden, en del kan vara att de ringer och rådfrågar. Under 2018 var det fem ansökningar och 2020 var det 34. Så det är en stor ökning, säger socialsekreteraren.
Vågar fler söka hjälp eller beror det på en stor ökning?
– Jag tror att det är fler som vågar söka hjälp. Det är nog mycket tack vare den diskussion som varit i både samhällsdebatten och i media. Att fler offentliga kvinnor går ut och berättar hjälper också. Det gör att man får ett ansikte på de drabbade och kan ta bort skamkänslan.
Nu ska kommunens arbetsgrupp försöka sätta mer ljus på frågan och uppgradera sitt arbete.
– Vi har haft ett digitalt föräldracafé och hoppas komma igång ännu mer under hösten. Nu har vi en arbetsgrupp där vi tre är med plus en del andra aktörer. Vi följer forskningen och stöttar varandra med både kunskap och idéer. Det är en utvecklingsfråga överlag och handlar om att jobba mot barn och unga men även mot äldre via pensionärsorganisationer.