Journalisten Caroline Cabot har under två somrar arbetat med att samla in berättelser om Astrid Lindgren. Förhoppningen är att arbetet ska mynna ut i en bok. Foto: Johanna Karlsson
Journalisten och kommunikatören Caroline Cabot växte upp på västkusten, men började som 19-åring sommarjobba som värd på Astrid Lindgrens Värld. Det blev hela åtta säsonger i parken för Caroline, som kommit att känna sig hemma i Vimmerby. I parken växte också intresset för Astrid Lindgren, hennes uppväxt och vad som inspirerat henne i skrivandet.
– I parken träffar man så mycket folk från hela världen, och jag märkte att när man kunde bidra med någon liten pusselbit om Vimmerby och Astrid till gästerna så kunde man se glittret i ögonen hos dem.
Erfarenheten och olika berättelser om Astrids uppväxt gav Caroline idén att skriva en bok.
– Jag tänker mig en guidebok till Småland i Astrid Lindgrens fotspår, kryddat med personerna bakom och berättelser från bygden.
Har tilldelats stipendium för att ta del av berättelser från bygden
Till vardags arbetar Caroline som kommunikatör vid Lunds universitet. För att få tid till sitt bokprojekt sökte hon stipendium från Helge Ax:son Johnsons stiftelse, och beviljades stipendiet både till sommaren 2023 och sommaren 2024.
– Det har länge varit ett väldigt flummigt intervjuprojekt, och jag har inte sökt stipendiet för att det SKA bli en bok, utan för att kunna samla in berättelser från bygden, och det stadiet är jag i nu.
Under flera veckor somrarna 2023 och 2024 har Caroline rest runt i trakten, intervjuat personer som haft med Astrid att göra, och försökt följa i författarinnans fotspår på olika sätt.
– Första sommaren var jag faktiskt lite nervös, men alla jag har träffat har varit så himla snälla och bjussiga. Jag började med lite kontakter från Astrid Lindgrens Värld, och sedan har alla tipsat vidare och gett mig fler personer att prata med. En riktig snöbollseffekt.
Filminspelningarna blev bygdeprojekt
– Alla har någon Astrid Lindgren-story. Som till exempel att en släkting lånade ut höns eller en hund till filminspelningarna. Det märks att filminspelningarna varit en slags bygdeprojekt där många engagerat sig i att skaffa fram till exempel kor eller annat som behövts. Det är väldigt många som har någon slags koppling, och det finns absolut en stolthet, men också en ödmjukhet. Folk ser Astrid som en vanlig person, och kommer inte alltid på direkt att de har något att berätta, men sedan kryper det fram historier. Jag var i Pelarne häromdagen och kollade in var Astrids föräldrar gifte sig. När jag började prata med några damer vid kyrkkaffet så sa det först att de inte visst så mycket, men så kom de på att ”just det, jag har ju huset där skomarkarscenerna i Bullerbyn spelades in” och så vidare.
Har du någon favorithändelse eller historia som du fått ta del av de här somrarna?
– Jag har tagit del av så otroligt mycket så det finns mycket att välja på. Men förra året när jag var på besök i Bullerbyn för att träffa personerna som bor i husen nu blev jag inbjuden att komma tillbaka dagen därpå – då skulle det bli tv-inspelning där Bullerbybarnen återförenades. Det var jätteroligt. Dels att se husen från insidan, men också att få träffa skådespelarna. Jag fick en pratstund med Lisa och Lasse, och det var jättehäftigt att få prata med dem på plats i huset.
Vad händer nu med projektet?
– Jag tänker att jag i höst ska sätta mig och transkribera och kartlägga vilka bitar som ska vara med. Staka ut vägen och sätta någon slags form för boken. Hela insamlingsprocessen har varit väldigt lustdriven och jag har hakat på när folk har tipsat och försökt lyssna in. Nu är det dags att göra en form för hur man skulle kunna lägga upp boken.
Förhoppningen är att boken ska kunna locka människor att stanna längre i trakten kring Vimmerby.
– Många kommer hit till parken och åker sedan vidare till andra ställen. Jag vill bara säga ”Åh, stanna här! Åk runt och hör alla de här berättelserna.” Även de små anekdoterna är jättemysiga. Jag tänker att man hade kunnat bygga Astrid Lindgrens Värld var som helst i världen rent tekniskt, men det är att det är just här och platserna runt omkring som ger det en själ. Det är viktigt att lyfta fram!