– De sista två åren har vi drömt om helst en egen gård, eller i vart fall att komma ut på landet och gärna då till ett stort hus, som Andreas vill kunna renovera och bevara, berättar Sofie Zeilon.
Men det kom inte ut så mycket sådant på bostadsmarknaden. Det hjälpte inte heller att knacka dörr och lägga lappar i folks brevlådor, för det fanns ändå mycket fina gårdar i Sofie och Andreas smak som står tomma på landet.
Helt igenvuxet
Då dök Östrahult gamla skola upp på Hemnet. Lite långt bort från Södra Vi förvisso, men Sofie är uppvuxen i Hultsfred, så för henne var det inte så stor skillnad.
– Vi åkte och tittade innan det var visning. Jag hade dessutom varit en gång tidigare, men råkade köra förbi för att det var så igenvuxet. Man såg helt enkelt inte huset från vägen och vi var tvungna att krypa in under alla träd för att ta oss in i trädgården.
Sofie visar några före- och efterbilder som bekräftar det hon just berättat, ”igenvuxet” känns nästan som en underdrift.
Paret föll direkt
Men det hindrade inte paret från att falla direkt. Inte minst platsen och omgivningen bidrog till känslan. Sofie liknar det med Bullerbyn.
– Med fina välbevarade röda hus när man åker in i byn på grusvägen som slingrar sig fram. En riktig smålandsidyll skulle jag säga, med alla åkrar och ängar runt omkring, så det fastnade vi för direkt med gemensamma känslan ”Gud vilken plats”, säger hon och fortsätter:
– När vi sedan såg huset hade det en form som tilltalade oss, det var stort och med 3,55 meter högt till tak på hela nedervåningen.
Har sin drömbild klar för sig
Ska Sofie vara ärliga hade de kanske inte tänkt ett riktigt så här stort projekt, som Östrahults gamla skola gett dem. Men, det kvalade in på detaljerna: ett stort hus att bevara, en tillhörande ladugård, som visserligen måste totalrenoveras den också, men den står där ändå.
Och så pricken över i, om du frågar Sofie. Tillhörande betesmarker med plats för en ridbana där hon kan stå i köket och laga mat och samtidigt titta på äldsta dottern Vilda, nyligen fyllda sex år, när hon rider. Sofie har sin drömbild klar för sig.
– Vilda och jag delar ett stort hästintresse. Hon är jätteentusiastisk och vi hänger mycket i stallet i Vennebjörke, där vi har flera hästar sedan några år. Här hänger allting ihop, det fastnade väl kanske jag för först, hela uppbyggnaden av det här stället föll mig i smaken, säger Sofie.
”Tänkte att det går aldrig”
Sofie och Andreas försökte köpa fastigheten innan visning, men det gick tidigare ägaren inte med på. Istället möttes de av ett 20-tal intressenter när det var visning, och det framkallade en negativ tanke att drömmen höll på att gå förlorad.
– Vi hade ju satt en maxgräns och när det var så mycket folk på visningen kände vi att ”det här kommer aldrig, aldrig gå”. Men att ta hand om ett sådant här hus kräver lite kunskap, det räckte ju inte med att bara lägga nytt golv och sätta upp nya tapeter precis, så jag tror att många blev avskräckta av det de såg, säger Andreas.
Blev deras efter budgivning
Det avskräckte inte Andreas, som är snickare med egen firma. Han såg potentialen och fick precis som han önskade – ett hus att renovera omsorgsfullt och bevara för framtiden.
– Det blev vårt efter budgivning, så resan tog fart i oktober.
Och vilken resa det är. Det egentligen enda som fungerade var vattenbrunnen, för den har delats med grannen. Så man kan säga att det handlar om nyproduktion i ett skal.
– Det var till och med hål i taket på flera ställen, men allt det vi har rivit i och gjort hittills har ändå varit mer positivt än vi trodde och hoppades på från början med tanke på att det regnat rakt in. Men nu är hela taket bytt plus att vi hunnit riva ut allt för att hamna i ett nolläge och parallellt sitter vi hemma och försöker hitta en planlösning som tilltalar oss. Jag skulle säga att den är färdig till kanske 90 procent.
Gick ut och kom aldrig tillbaka
Paret köpte huset som det stod, det kändes som om personerna som bodde där gick ut genom dörren för många, många år sedan och aldrig mer kom tillbaka.
– Så jag vet inte hur många containrar vi fyllt med skräp, gamla möbler och skrot. Sedan har vi tagit ner alla träd och buskar, det var som sagt totalt igenvuxet. Så samma dag som vi fick tillgång till huset kom trädfällarna – och då kom allt fram. Så då tänkte vi ”oj vad är det vi köpt?”. Det var riktigt häftigt faktiskt, säger Sofie och skrattar.
Billigt kvadratmeterpris
Boytan är 450 kvadrat med tillhörande källare på 90 kvadrat. Så paret Zeilon fick många kvadratmeter för pengarna, om man säger så.
– Vi har väldigt mycket duktiga människor omkring oss, Andreas systers man har eget VVS-företag, svärfar är fönstersnickare och svärmor är också här och hjälper till. Annars hade det inte varit möjligt att göra det här om vi inte haft all hjälp och kunskap i familjen, säger Sofie med uppskattning i rösten.
Vad tänker du kring att ni tar hand om ett ödehus och förvaltar det?
– Det känns bra, det tycker vi båda. Det känns som ett livsprojekt och jag vill hoppas och tro att vi bygger upp något som åtminstone något av barnen kanske vill ta över och förvalta, så att det blir en gård som hänger med i generationer. Det känns häftigt att tänka på, säger Sofie och tillägger:
– Sedan går det inte att jämföra känslan, tycker jag, att få ta hand om ett sådant här hus och få plocka fram vissa detaljer mot att bygga nytt. När det finns en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden, jag tycker faktiskt att det känns.
Hur ser er tidsplan ut, när räknar ni med att flytta dit?
– Vi har jul 2023 som ett riktmärke och mål, att vi ska kunna bo där då. För den skull inte sagt att det kommer vara 100 procent klart då, men Andreas är en ”maskin”, säger Sofie. Det händer saker hela tiden och jag förundras varje dag hur mycket som faktiskt händer och sker, så jag tror att det blir klart tidigare. Att få fira jul där 2023 med tremeters gran och hela familjen hade varit häftigt.