Det är de första timmarna in på valnatten när jag når Helen Nilsson. Klart är att hennes parti gör ett katastrofval i kommunen och tappar nästan 14 procentenheter. En tredjedel av deras väljare övergav dem.
Helen Nilsson är förstås påtagligt besviken och delvis överraskad över att raset blev så enormt. Hennes snabba analys av tillbakagången är saneringen av ekonomin.
Två år senare lyder analysen av valförlusten nästan likadant.
– Det berodde på att när vi tog över var kommunen minus 24 miljoner. Vi var inte minus mot budget, det var -24 miljoner på resultatet. Det var vi tvungna att ta igen och återställa. Så ser verkligheten ut och det var otroligt jobbigt. Vi fick också ett låneproblem hos våra långivare, vi slog i taket och fick inte låna pengar. Det var en återhämtningspolitik vi fick driva och en saneringsbudget vi fick lägga. Vi hade SKL-genomlysningen som talade om att vi låg 50 miljoner fel i budget sedan tidigare. Vi fick göra en åtgärdsplan och i den fanns skolorna med. Att gå ut och försöka förmedla något till medborgarna om ett så illa ekonomiskt läge var ett kamikazeuppdrag. Vi led av det. Vi kunde inte leva upp till förväntningarna man hade på Socialdemokraterna, säger Helen Nilsson när vi träffas halvvägs in på mandatperioden.
Hon menar att man endast fick fokusera på att reparera det som tidigare majoriteter skapat.
– Vi fick inte sätta fokus på det vi ville när vi kom till makten. Nu känns det som att vi är på väg tillbaka dit igen.
I samband med skolvalet intervjuade jag den tidigare S-politikern Birgit Lyckman. Hon lämnade kommunpolitiken 2002 och var mycket besviken på sitt gamla parti. Birgit Lyckman har tyvärr gått bort nu, men den åsikten tror Helen Nilsson fanns hos flera.
– Jag förstår hur hon kände och vad hon tyckte. Vi kunde inte leverera det vi ville leverera. Men jag sa redan tidigt att jag var tacksam för att S tog makten på nationell nivå. Det är bra för kommunen att vid kriser ha en socialdemokratiskt ledd regering. Det har vi fått facit på nu. Vi har fått pengar vid varje kris och nu finns en möjlighet att rätta till det här. Men den möjligheten fick inte vi.
Totalt tappade Socialdemokraterna sex mandat. Hur ska dessa återfås?
– Det blir ett hårt jobb, ett gnetande. Vi har en hållbar politik och en helhetspolitik där vi tar med alla delar i samhället. Den ska vi nöta på med. Vi förändrar inte vår politik för att få två mandat mer eller något sånt. Vi ska nöta på med vår politik och jag tänker att det kommer löna sig på sikt.
Hur ska det gå till konkret?
– Vi ska nöta på och föra en socialdemokratisk politik i kommunen. Det har vi inte fått göra på jättelänge. Våra fyra år vid makten handlade om att göra en radikal omsväng, vi var tvungna att få kommunen på banan igen. Verkställigheten av det kommer först nu, den här mandatperioden. Vi ska nöta på med våra förslag. Nu ser man att vi tog rätt beslut. Det finns en hållbar linje i bostadsfrågan och det är ingen segregationspolitik som har förts tidigare. Man för samtal med näringslivet. Det är saker man får nöta med under lång tid som vi nu ser ger resultat.
Präglat av kriser
Den stora valförlusten ledde till att Socialdemokraterna åter hamnade i opposition. En position partiet minst sagt varit vana vid historiskt. Men den här mandatperioden har hittills inte varit likt någon annan.
– Allt har varit turbulent. Valet blev turbulent, inte bara här utan även nationellt, och i kommunen byttes det majoritet varav den ena partnern gick ihop med det största oppositionspartiet. Man började söka sina roller och det tog ett tag att hitta dem. Det tog ett bra tag in på 2019 till och med. Det gjorde att jag tyckte att mycket sattes på paus. Just politiken blev satt på paus. Oron spreds också över hur man skulle lösa det nationellt och det blev splittringar även lokalt, säger hon och fortsätter:
– Man visste egentligen ingenting och därför var jag glad att vi gick in i en period där vi rumsterat om så mycket. Vi hade satt igång Allas Vimmerby, vi hade jobbat upp företagsbemötandet, vi hade tagit rejäla kliv med Krönsmon och tagit nya bostadsområden. Vi pratade ny förskola och nytt vård- och omsorgsboende. Sedan hände det saker på vägen som försköt detta, men mycket var satt och många av de här sakerna plockade den nya majoriteten upp och fortsatte med. Det är jag glad för och jag är inte helt negativ kring den första perioden. Däremot saknar jag nytänk nu. Man måste planera framåt. Vi jobbade hårt med att få till en investeringsbudget, men tyvärr har vi inte hamnat där vi borde vara. Nu får man vara glad för de pengar som ramlat in.
Men den här mandatperioden har också präglats av en stor kris i stadshuset.
– Det har blivit ett förlorat år i politiken. Så ser jag det. Det har varit mycket fokus på annat, inte minst Centerpartiets turbulens i sina egna led, som vi andra fått förhålla oss till.
Vad har den turbulensen betytt för ert parti?
– Jag har fått vara en stödjande part till majoriteten i ett års tid. Socialt har jag engagerat mig i deras förmåga att styra och leda. Jag har varit en part mellan tjänstemännen och politiken. Först var det Marie (Nicholson), sen blev hon mammaledig och då kom Niklas (Gustafsson) och vi pratade mycket. Jag satte honom på banan, stöttade och pushade honom. Precis när vi kommit ur detta och jag skulle tillbaka till oppositionspolitiken kom coronan. Då blev det åter krisdialog, vi stöttade varandra och bestämde att inte sätta käppar i hjulet för varandra. Den här berömda borgfreden.
Hur är din upplevelse av hur borgfreden har fungerat?
– Den har fungerat bra. Jag hade velat ryta till några gånger, men vi har skrivit under det här. Nu börjar jag se en ljusning för att borgfreden snart är borta. Men de här första två åren har inte handlat om oppositionspolitik. Det har varit ansvarspolitik för mig och jag har gjort det bästa för kommunen.
Har du känt dig som en stöttande mamma?
– Lite så, man kan säga så faktiskt. Nu vill jag gå in i min roll, det är viktigt för vårt parti. Vi började tänka annorlunda inför budgeten förra året och vill fortsätta så. Vi vill få bort alla stuprör och ha dialoger med alla chefer samtidigt. Då får man insyn om de andra. Vi har sökt sammanhangslösningar, att man ser den röda tråden. Det kommer vi fortsätta med.
Kan man säga att du snarare vill bli en obstinat syster nu?
– Ja, mer av ett systerläge kanske. Jacob är ju den tredje personen jag samarbetar med. Först var det Ingela, sedan Marie och Ingela, sedan försvann Marie och då kom Niklas in. Sedan försvann Ingela. Det har varit alldeles för turbulent och ett letande och sökande hela tiden. Det har varit fullt sjå eftersom jag varit mitt i smeten. Politiken har fått stå tillbaka och det tycker alla i vårt parti. På allt det här har vi haft coronan också. Där har tjänstemännen gjort mycket rätt, de har satt sina planer och strategier och varit förberedda på att det kan vara här i morgon. De har jobbat stenhårt och jag vill ge en eloge till dem.
Coronakrisen har gällt allt Sveriges kommuner. Den andra krisen har bara gällt er. Hur tror du att väljarna kommer beakta det?
– Väljarna kommer beakta detta, det är jag övertygad om. Vi är inte helt förbi än, det skickas mejl, olika personer reagerar fortfarande och vissa tar till sig och vissa tar inte till sig av genomlysningen vi hade. Tilliten har fått sig en smäll. Nu tycker jag ändå att det pratas mer politik. Länge var det ingen verkstad, nu börjar det bli lite mer verkstad av det.
Helen Nilsson upplever att alla hennes år har kantats av kriser.
– Vi har haft flyktingkrisen också och alla mina år vid skrivbordet har varit fruktansvärt turbulenta. Den ena krisen har avlöst den andra. Jag tycker ändå att vi har fått mycket gjort.
Tror du att ni kan tjäna på den här turbulensen som har varit?
– Jag tror ingen tjänar på det här. Man drar politiken över en kam och det ger nackdelar för alla, även om Centerpartiet bär det stora ansvaret i den här frågan.
Hur tror du att det kommer avspegla sig? Vad blir kontentan?
– Jag hoppas att man ser det som en parentes i ett långsiktigt perspektiv. Jag hoppas att man går och röstar och tänker politik – inte personer – när man röstar. Det är det långsiktiga arbetet vi har att brottas med. Det finns så mycket att ta tag i och det är helhetsbilden det handlar om.
"Klart jag är intresserad"
Socialdemokraterna har aldrig haft posten som kommunstyrelsens ordförande i Vimmerby kommun. Trots att man var största parti i samarbetet med Moderaterna var det först Micael Glennfalk och därefter Tomas Peterson som hade kommunens högsta politiska position under den förra mandatperioden.
– Klart att jag är intresserad av den. Det är den partiet vill åt. Men vi för inte politik för det målet. Ett bättre Vimmerby är vårt mål. Vi vill se ett socialt bra och hållbart Vimmerby. Anser man att det är en bra politik ska vi ha den posten.
Vänsterpartiet är relativt små och Miljöpartiet åkte ur fullmäktige. Hur ska ni ens kunna bilda en majoritet?
– Miljöpartiet kanske kommer tillbaka, det vet vi inte än. Det beror på hur det går de kommande åren.
Men är inte risken stor att ni måste gå till de borgerliga?
– Fast Liberalerna finns inte heller och de har nog en ännu större uppförsbacke än Miljöpartiet. Det finns en krismedvetenhet om klimatkrisen och Miljöpartiet kanske hottar upp sig. Men det är inget vi kan fokusera på. Vi måste föra en politik som ger oss röster och kunde vi samarbeta med Moderaterna, då tänker jag att vi kan föra samtal med andra partier.
Är något parti uteslutet?
– Inget är väl uteslutet, men då gäller det att komma överens om vilka frågor som ska drivas. Det är tufft att kompromissa så kraftigt, men det krävs.
"Hur länge orkar man?"
Helen Nilsson har passerat 60. Hur länge till kommer hon vara partiets ansikte utåt? Är hon redo att leda partiet fram till 2026 i kommunen? Hon kommer själv in på ämnet.
– Jag är över 60 år nu och hur länge orkar man? frågar hon retoriskt.
Orkar du till 2026?
– Det skulle jag kunna göra. Men vi är inte där än. Dels tar det ett par år innan vi är framme i valet och hur tänker jag om framtiden då? Det vet jag inte. Förhoppningsvis har jag barnbarn då också. Det skulle jag värdera högt.
Tomas Peterson var tydlig med att han ville fortsätta över pensionsåldern. Vad tänker du om det?
– Så länge man har ett unikt samhällsintresse och vill saker så går det. Men man måste också ta sig en funderare. Hur får vi vårt parti framåt? Vilka ska föra vår politik framåt? Hur får vi det här partiet att ta vara på erfarenheten, nytänket och framtidstänket samtidigt? Jag förstår att det är dit du vill komma. Jag älskar våra radikala SSU:are. När de säger något blir det en touch i huvudet och då tänker jag att det är dit vi ska.
Men att locka nya, yngre personer till tunga positioner är svårt. Socialdemokraterna har visserligen Daniel Nestor, en av få unga med en stor roll i Vimmerbypolitiken.
– Det är lite tidigt än, men vi har börjat fundera på kandidater och vilka nya vi kan hitta, vilka som ska vara kvar och vilka som ska lämna över.
Är det svårt att hitta personer till höga positioner?
– Det finns en rädsla för att kommunpolitiken är väldigt komplex. Det är många bollar i luften samtidigt. Det är länsperspektiv och även i nämnderna. Yngre har nog en rädsla för att det tar för mycket tid. Det tar också tid och det är svårt att få tiden att räcka till.
Vilka frågor tror du kommer dominera fram till valet?
– Jag tror att de sociala frågorna blir dominanta. Det finns vissa saker inom både barn- och utbildning och socialen som vi behöver reparera. Jobbfrågorna blir också viktiga. Vi måste få tillbaka människor i arbete. Skatter tror jag också kommer diskuteras. Psykisk ohälsa måste vi fokusera mer på. Hur ser det ut i våra bostadsområden, hur ser det ut i skolan och hur ser det ut i förskolan? Ingen ska halka efter från början. Det förebyggande arbetet tror jag får en stor roll framåt. Det handlar om att göra saker som får effekt senare. När vi har problem kan det redan vara för sent. Vi får inte hamna i dessa problem, det för med sig ekonomiska problem också.
SKR:s nya analys påminner mycket om den från 2014. När kommer den här kommunen ha en ekonomi i balans?
– Vi har inte kommit så mycket längre, mycket går igen. Jag tror att det handlar om att vara medvetna om vad vi måste fokusera på och lyfta ut ett antal saker vi måste bli bättre på, både hur vi styr och leder men framför allt att ge uppdrag för att förbättra situationen. Som majoritet gäller det att samarbeta med övriga partier och hitta konsensus. Men majoriteten måste också våga sätta ned foten och våga ta obekväma beslut. Även om det är jäkligt obekvämt.
Saknas det?
– Det har gjort det och gör det delvis fortfarande. Vi har tryckt på än, men när vi får göra det om man säger så kanske det kan bli en förändring.