Fredrik Nilsson tvingades bryta Nordenskiöldsloppet efter 17 av 22 mil. Foto: Privat
Fredrik Nilsson från Rumskulla gjorde ett försök att klara av världens längsta skidlopp, Nordenskiöldsloppet. Men efter 17 av 22 mil tvingades 21-åringen ge upp.
– Jag bröt inte på egen hand utan blev helt enkelt avplockad från banan. Det fanns inget kvar i kroppen, det var kollaps, säger Fredrik Nilsson dagen efter prövningen.
Vid klockan 06 på lördagsmorgonen gav sig runt 350 skidåkare i väg från starten strax utanför Jokkmokk. Målet för de allra flesta var inte att vinna Nordenskiöldsloppet. Istället handlade det om att besegra trötthet och smärta och klara de 22 milen.
Var uppe i täten
För Fredrik Nilsson, som tävlar för Nybro Skidklubb, började dagen bra.
– Det började väldigt bra. Det blev en rätt stor grupp på cirka 45 åkare i täten och både jag och min klubbkompis Emil Folkesson låg med där. Vi var faktiskt uppe i tät och kände på det en gång också. Sen började fältet splittras efter ungefär 65 kilometer, berättar Fredrik Nilsson.
I det läget orkade inte Nilsson hänga med längre och sedan blev det allt tyngre.
– Efter sju mil började jag bli lite trött. Då kändes det att jag hade varit ute ett tag. Och när fältet splittrades upp hamnade man i små grupper eller helt ensam.
Långa uppförsbackar
Vid vändpunkten efter 99 kilometer åkte Fredrik Nilsson helt ensam.
– Vändpunkten var på en jättestor sjö. Det var riktigt motigt att köra ensam där och se andra åkare väldigt långt fram och när jag tittade bakåt var det väldigt långt ner till nästa åkare också. Och det blev inte bättre av att det blev motvind efter vändningen, säger Fredrik Nilsson.
Även efter vändningen fick 21-åringen köra själv under långa stunder.
– I skogen var det ganska kuperat på sina håll. Att köra själv i långa uppförsbackar var hemskt.
”Fanns inget kvar i kroppen”
Fredrik Nilsson tappade allt mer fart och ork.
– Mellan 150 och 170 kilometer gick det inte fort. Några åkare kom ikapp mig och jag hade inte en chans att hänga med dem. Den sista biten in mot kontrollen vid 17 mil värkte det så mycket i axlar, rygg, mage och triceps. Jag visste inte vilken muskelgrupp jag skulle använda.
Efter 17 av 22 mil, och närmare 13 timmars skidåkning, tog loppet slut för en vilt kämpande Fredrik Nilsson. Vid kontrollen stoppades han av en funktionär och blev plockad av banan.
– Jag bröt inte på egen hand utan blev helt enkelt avplockad från banan. Det fanns inget kvar i kroppen, det var kollaps.
Hade du kört vidare annars?
– Hade det inte stått någon där hade jag nog försökt. Men jag vet inte, det är svårt att säga.
Hur gick snacket när du tvingades bryta?
– Jag var helt färdig så jag hade inte så mycket att säga. Hade jag kört vidare hade jag nog legat ute i skogen någonstans.
”Det var brutalt långt”
Dagen efter konstaterar Fredrik Nilsson att det är lite stelt i kroppen och visst finns det en viss besvikelse över att inte ha klarat de 22 milen.
– Det känns så klart surt. Jag hade kommit så långt och ändå var jag så långt ifrån. Kanske var jag väl optimistisk i början av loppet, men det är också ett häftigt minne att ha varit allra längst fram. Man kan inte på förhand föreställa sig hur det ska vara att köra ett så långt lopp. Det var brutalt långt. Dessutom var snön sträv och det var snöfall till och från under dagen så det var väldigt kämpigt.
Kommer du att åka loppet igen i framtiden?
– Som det ser ut nu, absolut inte, skrattar Fredrik Nilsson.