Efter en undersökning har nu socialnämnden bestämt att man ska kolla hur det går för andra kommuner i hemtjänsten.
Det är naturligtvis bra att man gör det. En gammal människa med hemtjänst i Vimmerby får möta 21 olika personer i snitt under en tvåveckorsperiod. 21 olika människor! Med det är man sämst planerad i hela länet. Bäst är Emmaboda, där en gammal möter sju olika personer under en tvåveckorsperiod.
Vi kan lätt tänka oss in hur det ser ut hemma hos den gamle i Vimmerby kommun under dessa två veckor; olika människor varje gång, man minns inte namnen, känner inte igen ansiktena, en del kan inte svenska – isoleringen och ensamheten blir egentligen ännu mer påtaglig, särskilt när man vet att tiden de ska vara där är antingen 7 minuter och 45 sekunder eller kanske 11 minuter för någon, eller fjorton minuter… Det heter ”delade turer” och all service räknas i minuter…
Vimmerbys siffra är en rekordnotering, en av de tio högsta bland landets 290 kommuner. I särklass högre än både små och stora kommuner, med olika befolkningspyramid, sammansättning, avstånd, utflyttning eller inflyttning – inget har betydelse. Jämförelsen är konkret. Det finns alltså inga omständigheter att skylla på.
Det är inte Socialnämnden själva som slagit larm, utan nyhetsbyrån Siren som jämfört siffror i kommun- och regiondatabasen Kolada.
*
Kolada är en databas där vem som helst, du och jag, kan gå in och titta. Vi kan söka på massor av parametrar om hur vår kommun klarar olika verksamheter jämfört med andra. Ibland finns det förklaringar självklart, exempelvis inom skolans område där man kan ha många utrikes födda med språksvårigheter som kan påverka snittbetyg och annat.
Men i hemtjänstens fall finns det få skillnader. Annat än att man uppenbarligen gör olika. Kolada är som smör och bröd för tjänstemän och också för politiker som vill vara insatta. Det är bara att surfa runt och ”scouta” efter bäst i klassen.
Detta surfande är något som tjänstemannaledningen på socialkontoret gör vid varje ny publicering, precis som Barn- och utbildningsförvaltningen, Miljö- och hälsa, byggkontoret, etc.
Det är en självklar benchmarking.
*
Jag förutsätter att socialchef och hennes ledare inom hemtjänsten har god koll på exempelvis Emmaboda och de andra 279 kommunerna som är bättre. Här hämtar man in idéerna som gör att hemtjänsten i Vimmerby blir bättre, klarar sitt uppdrag på kanske sju personer var fjortonde dag eller, varför inte, blir bäst i klassen.
Jag kan inte tro att kompetensen i förvaltningen saknas för att göra något åt detta. Det behövs ju inte så mycket kunskap annat än det som finns i Kolada, som talar om vilka som är bäst, och sedan kontakta dessa kommuner och fråga hur de gör. Livet är ett ständigt lärande.
Nu har man uppenbarligen missat både Kolada och kontakten med Emmaboda…
*
Under min kommunalrådstid, när skolan i Vimmerby hade ett dåligt facit, var jag och lyssnade på Aneby kommuns skolchef som hade lyckats mycket bra och Aneby låg i topp. Jag förmedlade detta till ledningen i förvaltningen men tyvärr, det fanns inget intresse av att lyssna på den som är bäst i klassen. Om den kulturen består så måste kommunchefen direkt ta detta med sin ledningsgrupp och tvätta prestigen ur väggarna.
Det är en gammal sanning att det finns en ”åsiktskorridor”, likt en vägbana med två filer, mellan politiker och tjänstemän. På politikernas sida ska man tala om vad som ska göras, på tjänstemännens sida ska man tala om hur det ska göras. Ibland går man över vägbanan från båda håll och opererar på varandras sida. Men i stort ska man hålla sig på sin sida.
Varför? Jo, i tjänstemännens ofta akademiska och evidensbaserade utbildning ligger det att tala om för politikerna hur saker ska göras. Den utbildningen finns inte hos politikerna. Där finns bara åsikter. En intresserad politiker kan i och för sig läsa in sig på forskning och bli en bra samtalspartner och idégivare, men generellt har inte politikerna kunskapen.
*
När socialnämndens ordförande Lars Sandberg (c) uttalar sig i Vimmerby Tidning och säger att han ska kontakta sitt nätverk i länet för att se vad som skiljer Emmaboda och Vimmerby åt så är det visserligen en god ambitionsyttring, men det är socialchefen som borde åkt till Emmaboda, borde uttalat sig i tidningen och borde talat om vad det är i yrkeskunskapen som felar när man skiljer sig så rejält i ”huret” i Vimmerby, jämfört med andra kommuner. Och rättat till det.
Tjänstemännens svar brukar vara att det är frågan om pengar, gudskelov är det inte fallet nu.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.