Vimmerbyparet Henrik och Linnéa Nestor öppnar för att ta emot flyktingar i sitt hem.
Foto: Privat
Civilsamhället kan spela en viktig roll när det blir kriser i samhället. Nu vill flera Vimmerbybor visa sitt stöd för det ukrainska folket och paret Henrik och Linnéa Nestor har öppnat för att ta emot flyktingar i sitt hem.
De har tagit kontakt med kommunen och erbjudit sin hjälp.
– Det är helt enkelt så att vi bor i ett hus och har främst ett källarrum med fönster, golv och allt sånt, som vi funderar på att hyra ut i sommar. Då blev det ganska givet att vi tänkte att om vi kan hjälpa till nu så ska vi göra det, säger Linnéa Nestor.
Hon tycker det har varit svårt att hitta bra information.
– Jag har kollat runt lite bland olika organisationer, men jag vill heller inte vara en av tusentals som mejlar organisationer som har jättemycket att göra. Jag har varit i kontakt med kommunen och fått till svar att min fråga registrerats. De vet inte så mycket ännu, men ska inom kort publicera förtydliganden på sina kanaler.
Hur kommer det sig att ni vill erbjuda den här möjligheten?
– Vi hade inte möjlighet att göra något sådant under förra flyktingkrisen, men nu äger vi vårt hus och har ett rum över. Vi har bott tillsammans med andra förut, så det ligger nära till hands. Jag vet inte om man sätter sig in i det mer när man har fått barn och kanske också att det händer närmare. Det blir mer verkligt på något sätt.
"Vill inspirera våra barn"
Linnéa har även funderingar på olika kulturmanifestationer för att samla in pengar till krigets offer. Hon tycker det är svårt att ta in vad som händer i Ukraina.
– Överlag somnar jag när barnen somnar och missar nyheterna, men nu har det varit svårt att undvika. Så fort jag har en ledig stund lyssnar jag på P1 och jag blir så himla upprörd. Bilderna man ser på föräldrarna med sina barn, det är svårt att ta in. Det är helt sjukt och helt oacceptabelt och att ingen står till svars för det. Man blir så himla upprörd.
Hur många personer skulle ni kunna ta emot?
– Det beror på hur de kan bo, men vi har ett rum i källaren. Vi skulle nog klara av en mindre familj. Det blir ju så att man tänker på sin egen familj och hur man önskar att andra vore mot oss om det här hände oss. Det låter säkert klyschigt, men då skulle jag gärna vilja bli behandlad på det här sättet. Ibland sätter man egna gränser i sitt huvud för vad man kan göra för andra människor. Ingenting är ju hugget i sten. Funkar det inte så funkar det inte.
Hon är egentligen inte ute efter att inspirera andra till att ta liknande iniaitiv, säger hon.
– Alla gör som de vill, men är det någon jag vill inspirera är det våra barn. Vi har sagt det till dem att om någon behöver hjälp, så kanske de får bo här. Jag tycker att det är viktigt att visa dem.
Hur går ni vidare nu?
– Vi avvaktar tills vidare. Nu vet i alla fall kommunen om att vi finns om behovet uppstår.