Jimmy Andersson med sexåriga dottern Tyra. Foto: Simon Henriksson
Jimmy Andersson och hans familj bor i Höghult mellan Djursdala och Locknevi. Dottern Tyra har gått på förskola i Frödinge – men enligt familjen tillhörde de plötsligt Djursdala. Det gör att dottern behöver ta sig fyra kilometer varje dag till skolskjutsen.
– Man har bara hittat på en låtsashållplats, säger Jimmy Andersson.
Det var när sexåriga Tyra beviljades skolskjuts till Frödinge skola trots att familjen egentligen tillhör Djursdalas skolområde som familjen reagerade. Man trodde att man tillhörde Frödinge skola – där Tyra gått i förskola.
– Vi bor i Höghult mellan Djursdala och Locknevi. Det ligger fyra hus här och gränsen mellan Djursdala och Locknevi går precis mellan två hus. Vi är folkbokförda i Locknevi, sophämtningen går via Locknevi och vi tillhör Locknevi. Grannarna i Äskebäcken, som ligger cirka två kilometer från oss, blev glada när det skulle lösa sig med skolskjutsen, för deras pojk och vår dotter är klasskamrater. Man räknar ju från den belagda vägen och de uppfyller inte tvåkilometerskravet. Det är 1,7 kilometer där, berättar Jimmy Andersson.
Skolskjutsen till Frödinge passerar Vrångfallsvägen dit det är nästan fyra kilometer från Höghult.
– Jag ringde till kommunen och frågade, men då säger de att det finns en hållplats i Vrångfall fast vi har rätten med tvåkilometerskravet på vår sida. Men plötsligt tillhör vi inte Locknevi längre utan Djursdala.
"Hjälper inte"
Jimmy Andersson menar att kommunen godtyckligt hittat på en egen gräns.
– Då hämtar de inte Tyra hemma hos oss för att vi tillhör Djursdala. Det handlar om två kilometer till och skulle vi välja att gå i Djursdala så skulle kommunen få ordna skolskjuts på 28 kilometer för en unge om dagen. Det blir så konstigt. Ska hon gå i Frödinge nu, men sedan gå på AL-skolan när de andra går på Vimarskolan? Då fick vi svaret att de inte hade någon aning om det, säger han och fortsätter:
– Varför har vi inte fått någon information om detta? De förstod det inte heller, eftersom de har dragit en egen gräns bara. Jag har ringt och frågat om det här, men det hjälper inte.
Vad skulle ni önska?
– Att hon blev hämtad hemma hos oss, men nu gör man inte det för att vi tillhör Djursdala plötsligt. Hade man vetat det från förskoletiden så hade vi ju satt henne i Djursdala. Ingen har yttrat det här tidigare, men nu helt plötsligt har man kommit på det här. Vi sa också, att om vi väljer Djursdala så hämtar ni väl inte grannpojken. "Nej, han uppfyller inte tvåkilometerskravet då", svarade man. Det blir lustigt med en låtsashållplats helt plötsligt bara. Man säger att det inte finns några pengar, men så betalar man den dyraste kommunalskatten i länet.
"Kunde fått panik"
Droppen för honom blev redan den andra skoldagen också.
– Då skulle vår dotter hämtas vid Äskebäcken vid fem över halv två på eftermiddagen. Min sambo kom dit åtta minuter tidigare och hon väntade, men det kom ingen buss. Tio minuter senare kommer hon och går från Äskebäcken, då de hade lämnat av henne vid låtsashållplatsen. Hon är sex år gammal och kunde ju fått panik. Man kan inte göra så mot ett barn nästan mitt ute i skogen. Det är ju ingen bra väg här ute heller, det är ju mycket timmerbilar och man kan inte skicka iväg en unge när den är sex år gammal.
Beslutet kommer överklagas, säger han.
– Vi kommer överklaga, så är det ju. Det är dålig stil, det har varit så mycket olika förklaringar, först var det att vi inte uppfyllde kilometerkravet, sedan att bussen var för stor, att det skulle ta för lång tid att åka hit och det sista var att vi tillhörde fel gräns. Men det är ju samma pengar det handlar om. Det blir ju en merkostnad om vi väljer att gå i Djursdala. Det blir 2,8 mil om dagen i stället för att åka åtta kilometer om dagen. Jag tycker att det är så märkligt, säger Jimmy Andersson.
Hur trafiksamordnaren Joakim Svensson ser på det kan ni läsa här.