Maria Röstwall har varit processtödjare och Tobias Ragnarsson projektledare i projektet Arbetsintegration Kvinnor som nu gått i mål.
I tre år har projektet att föra utrikesfödda kvinnor närmare arbetsmarknaden pågått. Nu är projektet slut – och det blir ingen fortsättning.
– Jag tycker att det är synd att man inte tog den chansen, säger Tobias Ragnarsson, projektledare.
Projektet Arbetsintegration kvinnor har pågått i tre år och har delfinansierats av Europeiska socialfonden, ESF. Totalt har man fått drygt 8,7 miljoner kronor. Den totala budgeten har legat på 18,6 miljoner kronor.
Nu är projektet färdigt och i veckan hölls en spridningskonferens kring projektet för att summera och titta på resultaten.
– Det har varit tre väldigt intressanta år och vi har utvecklat och byggt upp ett arbetssätt och en metodik för att nå målgruppen utrikesfödda kvinnor, som är en grupp i behov av insatser. Det var därför ESF hade den här utlysningen och vi sökte och fick pengar. Nu har vi jobbat med det här i tre år och försökt att få dem komma närmare arbetsmarknaden, säger Tobias Ragnarsson, som varit projektledare för kommunen.
En tredjedel i arbete
Han säger att det har varit väldigt roliga – men emellanåt svåra – år.
– Vi trodde att målgruppen skulle vara mer spridd kring ålder och utbildningsnivå, men närmare 85 procent har varit över 40 år. Det är kvinnor som kommit hit sent i livet, har bristfällig svenska och en ganska stor transportsträcka. Vi klarade inte alla uppsatta mål, men det var svårt. En tredjedel av deltagarna har kommit i arbete och det tycker vi är positivt.
Totalt deltog 45 utrikesfödda kvinnor i projektet.. 60 procent fullföljde hela projektet. Målet var att 70 procent av de deltagande kvinnorna skulle vara självförsörjande efter projektet, ha en starkare ställning på arbetsmarknaden och känna sig mer delaktiga i samhället. En tredjedel är i arbete eller studerar med CSN.
– Det vi skickar med när projektet är slut är implementeringsdelen. Det är viktigt att fortsätta jobba aktivt med målgruppen, de behöver det här stödet om de ska bli en del av Vimmerby, jobba och vara självförsörjande, vilket en majoritet av dem vill.
Av de 15 som fått jobb handlar det både om extratjänster och växlat försörjningsstöd, som är arbetsmarknadssatsningar från staten.
– Det är främst inom kommunen och i huvudsak skola, fritid och vård. Extratjänsterna och att växla försörjningsstöd har varit viktiga verktyg. Ett fåtal har sökt och fått jobb av egen maskin. De måste ha den här hjälpen. Vi ser att många som kommer in blir kvar, men att söka och konkurera med Nilsson eller Andersson är svårt. Statliga resurser är viktigt, men vi också tänka annorlunda, det handlar om hur vi introducerar och möter upp dem. Vi behöver de här människorna. Får de inte jobb flyttar de till en större arbetsmarknad, men vi vill ha dem här.
Hur ser du på möjligheten att få effekt och resultat och på sikt minska försörjningsstödsberoendet i den här gruppen?
– Jag har lite svårt att se hur man tar över efter projektets slut. Jag vet att det finns planer kring vissa delar, men det blir lite som att ta russinen ur kakan. Det blir ofta så när ett projekt är slut, kunskapen är spriden och det kan bli svårt för andra att se nyanser och helheter.
Tror du att projektet gör att det blir lättare för de här kvinnorna framöver?
– Jag tror att vi har lyft många av dem, deras mod och förståelse för Sverige och hur det ser ut på arbetsmarknaden. Nu vet de mer om vilka vägar de kan gå.
Tackade nej till förlängning
Det fanns en möjlighet att förlänga projektet och det fanns mer pengar från ESF att använda.
– Men det tackade man nej till. Det är ett beslut som de fattar och det är upp till dem, men jag kan tycka att det är synd utifrån målgruppens behov. Målgruppen finns ju kvar även när projektet är slut. Arbetsmarknadsenheten, socialförvaltningen och Arbetsförmedlingen måste jobba med målgruppen och någon annan får stå för pengarna. Det fanns pengar för två år till och som jag ser det kan jag tycka att det är synd, men det är inte mitt beslut.
Utvecklingsavdelningen hade intresse av plocka upp bollen ett tag.
– De jobbar ju med mötesplatser, men det här är inte deras huvuduppgift. De jobbar mer med forumen. Det är synd att det inte blev något men positivt att de tog upp bollen och försökte.
Hur känns det att projektet är slut?
– Det har varit väldigt lärorikt och det finns mycket att ta med sig. Det har varit upp och ned, och personalomsättningen har varit ganska stor. Det är många som kom och gick. Vi har jobbat med avancerade verktyg och ständiga förbättringar.
Varför socialförvaltningen tackade nej till en fortsättning kan ni läsa här.