Det fanns miljoner kronor kvar från ESF, men socialförvaltningen har tackat nej till att fortsätta projektet. Det finns flera anledningar till det menar enhetschefen Annelie Johansson.
– Att det finns pengar kvar innebär inte att det faller under vår verksamhet, säger hon.
I veckan avslutades ESF-projektet Arbetsintegration kvinnor som riktat sig mot utrikesfödda kvinnor i Vimmerby kommunen. Det fanns pengar kvar för att fortsätta projektet, men socialförvaltningen har tackat nej till det.
– Under arbetsmarknadsenheten har det aldrig varit aktuellt. Det är först på senare tid det har framkommit att det finns möjligheter till en förlängning, det har inte varit något man pratade om från första början. Vad man ser av projektets resultat handlar det mycket om en känsla av sammanhang, man ser betydelsen av de här mötesplatserna och hur man kan arbeta med den här gruppen av kvinnor samt föreningslivet. Inget av det här ligger under vårt uppdrag på arbetsmarknadsenheten, men det finns flera andra saker vi tittar på att implementera, säger Annelie Johansson, chef på enheten för arbete och försörjning.
Men om det fanns pengar kvar – varför kunde man inte ha fortsatt?
– Ett projekt måste passa verksamheten och det måste passa in under vårt uppdrag. Att det fanns pengar kvar berodde på att det inte blev så många deltagare som man räknat med från början. Bara för att det finns pengar kvar innebär det inte att det faller under vår verksamhet eller vårt uppdrag. Vi jobbar inte med mötesplatser, sociala företag eller föreningsliv. Det är inget konstigt.
Har det varit fel att det har legat under socialförvaltningen från början?
– Nej. Man går in med en frågeställning i ett projekt och ibland tar det olika vägar och saker och ting förändras under tiden. Så ser ett projekt ut, vad är själva frågan och vad blir svaret. Nu avslutas projektet som planerat. Man ser att den här gruppen kvinnor för att närma sig arbetsmarknaden behöver andra delar som vi inte jobbar med. Det ligger inte under vårt uppdrag att jobba vidare med det kvinnorna behöver. Vi kommer jobba vidare med vissa delar och implementeras gör ju alltid delar av ett projekt.
Har projektet tagit en annan riktning?
– Man har sett tydligare att en känsla av sammhang och mötesplatser har varit viktigt. Vi kan inte driva projekt i den här inriktningen under vårt uppdrag. Det har aldrig diskuterats en förlängning, vi visste inte förrän i våras att det fanns pengar kvar.
"Tar gärna emot pengar"
Annelie Johansson säger att det finns mycket att lära av projektet.
– Alla projekt innehåller ett lärande och man vet aldrig vad resultatet blir. Vi ser att samverkan inom kommunen och samverkan med Arbetsförmedlingen och så vidare är viktigt för att använda våra resurser för att alla som står långt från arbetsmarknaden ska komma närmare den. Det allra bästa med det här projektet är att man pekar på hur viktigt det är med samverkan. Det är ett kommunproblem kan man säga, där vi behöver ha myndigheterna med oss.
Det är ingen hemlighet att socialförvaltningen inte har särskilt gott om pengar. Varför kunde man inte ha tagit de här pengarna och fortsatt jobba med projektet?
– Vi tar gärna emot pengar, hemskt gärna, men ESF har tydliga regler och vi kan inte använda dem för att täppa till ett hål. Det måste vara det vi jobbar med och vi jobbar inte med mötesplatser eller föreningar.
"Finns mycket annat"
Totalt handlar det om mellan tre och fyra miljoner kronor som fanns kvar.
– Det var aktuellt att utvecklingsavdelningen skulle gå in och ta över. Där jobbar man med mötesplatser och föreningsliv på ett annat sätt.
Ser du en risk att behovet av försörjningsstöd kommer öka?
– Vi kan ändå inte använda det här för att förebygga det. Vi vill hemskt gärna ha pengarna, men vi kan inte ändra om hela projektet för det är det inte projektets mening längre. Vi ser av projektet att det inte handlar om arbetsmarknad utan om andra saker. Då är det ett annat projekt som inte ska ligga under socialförvaltningen. Frågeställningen var att hitta metoder för att få utrikesfödda kvinnor i arbete, men man har sett under de här tre åren att det finns mycket annat de behöver innan praktik och arbetsträning blir aktuellt. Det handlar framför allt om det här med en känsla av sammanhang, aktiviteter och att träffas. Kvinnorna behöver en annan grund innan det kan bli aktuellt och de behöver känna sig som en del av samhället. Projektet gick från en fråga om metoder och resultatet pekar mer mot en känsla av samhörighet.
Kunde inte socialförvaltningen och utvecklingsavdelningen samarbetat för att kunna fortsätta med projektet?
– Det har redan varit ett samarbete. Hur det kommr se ut vet man inte innan man går in i ett projekt. Har man redan svaret behövs inget projekt.
Finns det inte en risk att det inte blir någon skillnad, att målgruppen inte närmar sig arbete?
– Det är något vi måste jobba vidare med, att implementera resultaten. Vi har redan haft en dialog om hur vi ska jobba vidare och det kommer nog lyftas med integrationsenheten, lärcenter och Arbetsförmedlingen. Vi kommer inte släppa den här frågan.