Martin Carlsson höjer händerna i skyn efter att IFK Tuna tagit sin första KM-titel sedan 1982. Foto: Linus Johansson
Senast IFK Tuna vann KM var 1982. Då var inte Martin Carlsson född. I dag blev han stor hjälte när Tuna plockade hem sin andra KM-seger i historien efter en dramatisk final.
– Fy fan så skönt det är. Jag har väntat på det här, säger Martin Carlsson med ett brett leende.
Det hade varit en jämn final och allt talade för att det skulle bli förlängning mellan IFK Tuna och Vimmerby IF. Då, med ett tiotal sekunder kvar av ordinarie tid, slog Martin Carlsson till. 3-2 låg bakom Gustaf Johansson i VIF-målet och Tunas andra historiska KM-seger var ett faktum.
– Jag fick bollen i mitten och passade till Oskar (Eriksson). Det var så löst att jag inte trodde att bollen skulle gå fram. Men sen fick jag tillbaka bollen på foten och då var det bara att lägga in den, säger Martin Carlsson.
Fick priset av brorsan
Idrottshallen exploderade och strax därefter ljöd slutsignalen.
Hur var känslan när du gjorde målet?
– Det var så jävla fint alltså. Och jag visste ju att det inte var mycket tid kvar. När jag tittade upp på klockan stod den på 19:53.
Vad säger du om finalen?
– Vimmerby är ju ett bra lag, men vi visade att vi är minst lika bra. Vi hade det där lilla extra i dag och Vimmerby var kanske lite svagare än vad de har varit de senaste åren. Det kunde ha gått åt vilket håll som helst, men vi hade en bra dag.
Martins tvillingbror, Anton Carlsson, fick priset som finalens bästa spelare efter att ha gjort Tunas två första mål.
– Men jag fick priset av Anton efter matchen. Han hade redan fått ett tidigare i dag.
Hur ska ni fira det här i kväll?
– Jag ska ju jobba vid tio i morgon... Men ja, vi får se Jag måste höra mig för lite, skrattar Martin Carlsson.