Kapten Modigs tillbaka i Vimmerby efter mardrömmen - "Min kropp bara försvann"

Efter säsongen 2013/14 lämnade Markus Modigs moderklubben Vimmerby. Siktet var inställt på allsvenskt spel. Efter en säsong i Kallinge/Ronneby kom chansen i Almtuna. Men chansen rann ut i sanden och blev en enda lång mardröm.

– Jag hade väl en förhoppning att det skulle bli en längre session där uppe. Men skadan kom ganska olämpligt och jag kom aldrig riktigt in i säsongen, säger Markus Modigs när vi träffar honom en dryg vecka innan seriepremiären i Hockeyettan.

”Kände mig riktigt hjälplös

Skadan som Markus Modigs pratar om var en allvarlig hjärnskakning. Den kom redan i den tredje försäsongsmatchen.

– Jag var sängliggandes i tre och en halv månad. Min kropp bara försvann. Det enda jag kunde göra var att gå till affären en gång om dagen och köpa lite nötter typ. Jag mådde fruktansvärt dåligt och kände mig riktigt hjälplös.

Förutom att han inte kunde träna så blev också det vardagliga livet jobbigt att uthärda.

– Jag kunde inte kolla på tv, inte lyssna på musik, inte läsa böcker. Jag försökte sova så mycket som det bara gick. Det roligaste på dagen var att laga mat och att snacka med farsan i telefon, säger Markus Modigs.

Tänkte du någon gång att du skulle skita i det och lägga ned hockeykarriären?

– Det pendlade väldigt mycket upp och ner. Vissa dagar kändes det som att allting skiter sig, att det var lika bra att söka jobb på Max och ställa mig i kassan där. Vissa dagar var det helt annorlunda. Då kunde jag tänka att jag gör comeback om två veckor, hinner smälla in 15-20 kassar och får vara kvar i Almtuna och sen blir det SHL om två år. Det var väldigt mycket upp och ner, men det var framförallt väldigt mycket mörkt. 

”Egentligen försvann blicken”

När Modigs väl gick på is igen en bit in i december var han egentligen inte redo för det.

– Efter de första passen spydde jag. Jag sa att det berodde på trötthet, men egentligen försvann blicken, det blev svart. Jag kände att jag var tvungen att chansa lite, men egentligen blev det ingen ärlig chans.

Matchcomebacken skedde i Vimmerby, dit han blev utlånad några matcher i slutet av grundserien.

– Då hade jag varit på is och tränat tre gånger, så jag var helt oduglig, säger Markus Modigs med ett leende.

Gillade utmaningen

När det inte blev någon fortsättning i Almtuna gick tankarna snabbt mot en comeback i Vimmerby Hockey.

– Till slut var det ett ganska enkelt val. Jag gillar satsningen som görs i Vimmerby. Sen gillade jag rollen som de tänkte för mig, där jag skulle vara en av de äldsta och ledande spelarna. Jag brinner hårt för Vimmerby Hockey och det känns bra att kunna vara med och bidra till något.

Men bara för att det blir spel i division ett i år så har inte Markus Modigs gett upp tankarna om spel högre upp i seriesystemet i framtiden.

– Jag ser det här lite som en revansch. Det känns som en bra utmaning. Just nu är tankarna bara här och nu. Jag har inte funderat så mycket på framtiden, men det är klart att jag siktar uppåt. Även om jag är näst äldst i laget tycker jag inte att jag är någon gubbe än. Jag har kvalitéer och ambitioner för att spela högre upp.

Bara Hällegard är äldre

Markus Modigs är född 1992 och är med det alltså näst äldst i ett mycket ungt Vimmerbylag. Äldst är Viktor Hällegard, som är född 1991.

– Det är väl lite annorlunda. Jag har varit van vid att vara nästan yngst i lagen jag spelat i, nu är jag nästan äldst. Men jag ser inget konstigt i det. Jag fokuserar på att vara mig själv och jag är ganska seriös och driven.

Vad har du för förväntningar på dig själv?

– Jag har inte satt upp några resultatmål utan jag fokuserar på att hitta rätt känsla, att göra bra prestationer och hjälpa laget att vinna så många matcher som möjligt. Jag vill spela en bra ishockey och vara kreativ.

Lär bli kapten

Markus Modigs har varit lagkapten i de matcher han spelat hittills och allt talar för att han får behålla den rollen även när serien drar igång.

– Ingenting är väl skrivet i sten. Men jag tror att det finns en chans att jag kan bli kapten. Det skulle göra mig stolt att åka ut på isen i Tigerkulan med ett C på bröstet. Men blir det inte jag så förändrar det inget i min prestation.

VH har vunnit samtliga sina sex träningsmatcher så här långt och Markus Modigs är imponerad av laget.

– Det finns lite mer spets och lite mer skills i år jämfört med förra säsongen. Väldigt många har gjort ett bra jobb under försäsongen.

Markus Modigs nämner två spelare lite extra:

– En som har gjort ett grymt jobb i det tysta är Mattias Wigley. Han har inte gjort ett misstag på sex matcher. Och Kalle Johansson kan nog vara seriens bästa back, han är ruskigt bra.

”Skulle göra mig otroligt stolt”

Hur långt Vimmerby kan gå i år är förstås alldeles för tidigt att säga. Men nog drömmer många av spelarna om en lång säsong.

– Jag skulle bli väldigt förvånad om det finns någon i laget som är nöjd med att gå till Allettan och att säsongen tar slut där. Det är klart att vi vill vara med och spela ända fram till april, det skulle vara jävligt roligt.

Vågar ni drömma om ett allsvenskt avancemang?

– Det är klart att vi drömmer om Allsvenskan, det gör vi. Eller jag gör det i alla fall, jag kan ju inte svara för alla de andra. Men säger jag att jag inte vill gå upp med Vimmerby eller att vi inte har någon chans så ljuger jag. Att vara med och ta Vimmerby till Allsvenskan skulle göra mig otroligt stolt, säger Markus Modigs.

Drömmen: att möta VIK i ett kval

Och tillåter vi Modigs att drömma ytterligare, så finns lokalrivalen Västerviks IK med i drömmarna.

– Man vill ju spela mot Västervik i ett kval. När det har varit som tuffast i sommar är det de bilderna jag har haft i huvudet.