Vid den stora kommunreformen 1971 bildades Vimmerby kommun av flera tidigare kommuner. Tätorten, Sevede, Locknevi och Tuna gick samman för att bilda en större kommun.
– När kommunen bildades 1971 hade man ingen gemensam förvaltningsbyggnad. Förvaltningarna var utspridda på sju, åtta olika platser i stan. Någon gång kring 1973-1974 bestämde man sig därför för att bygga en gemensam förvaltningsbyggnad. Nu står vi här och firar 50 år. Det är ganska häftigt, säger politikerveteranen Leif Larsson (C).
Stadshuset är ett tidstypiskt sådant och att det är uppfört på 70-tal vittnar fortfarande en hel del om i lokalerna.
– Det finns lite spår kvar från när stadshuset byggdes. Vi har sparat några möbler och det finns också några toaletter som inte har renoverats sedan dess.
"Fyller sin funktion"
I början på 90-talet var Leif Larsson ordförande i den dåvarande barn- och ungdomsnämnden. I samband med det var en kvinnlig arkitekt på besök för att rita på skollokalter.
– Hon tittade sig omkring och sa "vilket fantastiskt 70-talshus". Jag visade henne kafeterian med fondtapeter och stålrörsmöbler, och toaletterna som var orangea och bruna. Hon sa att vi absolut inte fick ändra på något och jag hade väl inte riktigt samma inställning, skrattar Leif Larsson.
Men att en del toaletter, bland annat, är orörda sedan 1976 är man glada för i dag. Utseendet på Vimmerbys stadshus finns det förstås olika åsikter om.
– Jag har inte förlikat mig med stadshusets utseende under de här 50 åren. Jag tycker inte att det var särskilt passande i miljön när det byggdes. Samtidigt var det en jättefördel att kunna placera ut stadshuset så centralt som man gjorde. Det har spelat, och spelar fortfarande, en viktig roll som en plats där människor möts. Det är här kommuninvånarna kan möta tjänstepersoner och politiker.
Så just placeringen är det största värdet i sig, menar Leif Larsson.
– Jag är några år äldre än stadshuset, så jag har vuxit upp med byggnaden. Jag tycker väl att det är sådär kanske, men det fyller sin funktion. När jag står och pratar i telefon står jag och tittar ut genom fönstret. Då ser jag förskoleklasser, föräldralediga som går till biblioteket, äldre människor och besökare till servicecenter. Man ser en stad i rörelse och det är definitivt en plats som bidrar till det, säger kommunstyrelsens ordförande Eva Kindstrand Ströberg (S).
Inte lika stora kontor
Ett nytt stadshus skulle förstås kosta enorma pengar att bygga i dag.
– Om jag minns rätt var det sju, åtta miljoner kronor det kostade. Det var väldigt mycket på den tiden, men efter bara några år kunde man tänka att "Gud, vad villigt det blev".
I dagens penningvärde motsvarar det närmare 50 miljoner kronor.
– Stadshuset är många kvadratmeter, men vi får plocka fram de exakta uppgifterna till på lördag.
Under de här 50 åren har förstås användningen av stadshuset förändrats.
– I början behövdes inte hela huset för kommunens verksamheten. Arbetsförmedlingen flyttade ju in i de här lokalerna, likaså den lokala skattemyndigheten och även Kronofogden. Efter hand har vi flyttat in biblioteket och expanderat våra verksamheter. Kommunens uppdrag har blivit vidare och större under den här tiden. Det har gjort att vi behövt fler tjänstepersoner och fler lokaler för att husera förvaltningarna, säger Leif Larsson.
Cirka 150 personer arbetar i stadshuset 2026. När huset byggdes var det omkring 75 personer.
– Vi försöker ju få in fler av våra verksamheter i våra egna lokaler. Under ett halvår har vi hållit på med att dela av de större kontoren. Kontor som tidigare haft två eller tre fönster kan nu delas med en vägg, så att fler kan använda lokalerna. Vi behöver inte lika stora kontor längre.
Tagit hjälp av erfarna personer
Att det blivit dubbelt så många under de här 50 åren får staten ta på sig, menar Leif Larsson och Eva Kindstrand Ströberg.
– Det är något vi som kommun också grymtar ganska mycket om gentemot statsmakterna. Vi får nya arbetsuppgifter hela tiden, men de skickar inte med pengar. Det är en del av utvecklingen som har gjort att verksamheten vuxit.
Under måndagen bjöd kommunen in till en pressträff för att berätta mer om planerna som tagit form för lördagens firande.
– Vi har jobbat med att dokumentera historien, men också med att blicka framåt. Vi har försökt dokumentera så mycket som möjligt tillsammans med personer som varit verksamma i stadshuset genom åren. Det handlar både om politiker och tjänstepersoner.
Ett antal inspelningar har skett och materialet kommer att visas på en tv under dagen. Bengt Johansson, som var kommunalråd när stadshuset byggdes och satt i över 20 år, är en av många som berättat öppet och mycket. Bland andra kan nämnas Staffan Forsberg, Eva Berglund och Britta Sterneland.
– En del har tackat nej medan andra tyckt att det varit väldigt roligt att vi kommit ihåg. Jag själv fick mitt första förtroendeuppdrag just för 50 år sedan, berättar Leif Larsson.
Filmmaterialet kommer man kunna se även efter lördagens festligheter. Tanken är även att människor med lång erfarenhet får berätta när de kommer dit.
– Jag och Josefin Antonsson (kommunikatör) kommer att ansvara för det. Finns det anekdoter och berättelser, positiva som negativa, så är de intressanta. Vi kan ju inte gå in på allt, men det finns väldigt mycket att berätta.
Det här är inte bara dåtid, säger Leif Larsson, utan även en möjlighet att blicka framåt.
– Vi vill dokumentera något som kan finnas kvar för kommande generationer. Så vår uppmaning till kommuninvånarna är att komma hit och berätta er egen historia, så att vi kan dokumentera det. Det handlar om att bevara material till eftervärlden och till kommande firanden av stadshuset.
Under alla dessa år har förstås flera stora och omdiskuterade beslut fattats. En del av detta kommer man kunna grotta ned sig under denna dag också.
– Jag kommer själv ihåg diskussionerna om att bygga ishall i Vimmerby. Vissa förtroendevalda fick folkskit i sina brevlådor. Allt det finns kvar att berätta om och då är det här ett bra tillfälle. Vi har ju också haft flera andra frågor, demonstrationer utanför stadshuset, skolfrågor och statyfrågan som var stor för ungefär 30 år sedan, säger Leif Larsson.
Allmänhetens tillgång har blivit begränsad
En stor skillnad från 1976 till 2026 är allmänhetens tillgång till stadshuset. Säkerhetstänket har förändrats enormt.
– Förr var stadshuset öppet på ett helt annat sätt. Säkerhetsskyddet gör att man inte längre kan gå in och se hur det ser ut i de byggnader där vi faktiskt fattar beslut som påverkar Vimmerbyborna. Därför vill vi öppna upp och ge invånarna möjlighet att komma in och titta.
Den stora förändringen kring öppenheten har skett nu på 2000-talet.
– Förr kunde man bara gå rakt in om man misste vart man skulle och man kunde gå runt i huset fritt. Det fanns till och med personer som gjorde tidsstudier i kafeterian och undersökte hur länge tjänstemän och politiker satt där, berättar Leif Larsson.
Under lördagen kommer det bli guidade visningar runt om i stadshuset.
– Vi behöver ha lite kontroll över hur människor rör sig i byggnaden.
Mycket finns dokumenterat i arkivet från när stadshuset byggdes.
– Det handlar om massor av bilder, så vi kommer att ha utställningar både i kontaktcenter, vid biblioteket samt nere i Plenisalen. Vi har också fotoböcker med mediernas rapportering om Vimmerby kommun och stadshuset genom åren.
Förhoppningen är att kunna locka både unga Vimmerbybor som inte har samma relation till stadshuset som den som var med när det begav sig på 70- och 80-talet.
– Jag tror att många är nyfikna på hur det ser ut i dag. Det är i de här rummen och korridorerna som Vimmerbys dåtid och framtid formas. Nu finns det en möjlighet att öppna upp och ha öppet hus.
– Ungdomsambassadörerna, som varit praktikanter hos mig, tycker det är häftigt att komma till Plenisalen, sitta där uppe på läktaren och få komma in i Tunasalen. Det är sådana platser vi vill visa upp, säger Eva Kindstrand Ströberg.
Inga stora kostnader
Den 14 november är Astrid Lindgrens födelsedag, Emil i Lönnebergas födelsedag och Arkivens dag. Passande nog är det också ostkakans dag.
– Så vi bjuder på kaffe och Frödinge mejeri bjuder på ostkaka. Det är glädjande att Frödinge vill göra det och vi är väldigt tacksamma för det.
Stadshusorkestern, under ledning av Patric Engqvist, kommer också att finnas i huset.
– Den som är ansvarig är lite tystlåten om hur det kommer att bli, skrattar Eva.
Hur mycket folk det blir den här lördagen är förstås svårt att sia om.
– Vi hoppas på en härlig förmiddag med mycket folk. Jag tycker att det är en fin möjlighet att komma in och se stadshuset från sidan. Vi har extremt svårt att uppskatta hur mycket kaffe och ostkaka som kommer att gå åt.
Själva kostnaden för att arrangera detta är inte stor för kommunen, säger man.
– Det kostar den arbetstid som några tjänstepersoner lagt ned och lite kaffe. Vi håller oss inom ramen och har inte skjutit till några extra pengar till det här. Sedan har vi tagit fram lite informationsmaterial, men framför allt får vi mycket material att arkivera för eftervärlden. Förhoppningsvis kan de som kommer på lördag själva återvända om ett antal år och titta på tidningsurklipp från när de själva var med på stadshusets 50-årsfirande.