Med två vitt skilda böcker bakom sig släppte Bodil Andertun, född och uppvuxen på en liten gård i Åkerhult i Vena socken, nyligen sin tredje – ”Vidrörd” med existentiella dikter och egentagna bilder.
– Jag kan fråga mig varför jag utsatt mig för detta, att skriva lyrik är det svåraste man kan försöka sig på. Att sedan ge ut lyrik som helt okänd är som ett självmordsförsök. Mitt svar är nog att dikterna kommit till för att jag själv har behövt läsa dem, säger Bodil och skrattar till.
Hoppas nå hjärtan som behöver boken
Bodil Andertun lämnade hemtrakten vid 19 års ålder för studier på polisskolan i Stockholm. Idag bor hon i Skåne.
– Jag har jobbat inom polisyrket hela mitt yrkesverksamma liv, började där och blev kvar.
Sedan hon blev utredare har hon, som hon beskriver det, ständigt jobbat med brott och brustenhet. Hon säger sig själv ha behövt en bok, som den hon just gett ut, och den har blivit något av en egenbearbetning.
– Jag har jobbat mycket med sexuella övergrepp mot barn, och kvinnor framför allt som utsätts för hemskheter i nära relationer. Det är ganska tungarbetat. Det jag hanterar och jobbar med blir sällan vackert, berättar Bodil som jobbat i utkanten av morden på både Helén Nilsson, 10, och Jannica Ekblad, 26, där det finns en annan lokal koppling genom Ulf Olsson, som greps i Vimmerby, 15 år efter morden.
Vad hoppas du att boken ska bidra till?
– Min förhoppning är att få vara tankar till tröst i en trasig tid, när man ser hur världsläget ser ut idag. I mitt yrke möter man så otroligt mycket psykisk ohälsa, det är så många som mår så dåligt. Jag tänker att den här boken kanske kan få förmedla hopp och tröst. Den är skriven till den som kämpar med brustenhet, egen, andras eller både och. Jag hoppas den kan leta sig fram till de hjärtan som behöver den, att den blir som en motvikt.
”Det insåg jag för sent”
2009 anmälde sig Bodil Andertun till en skrivarkurs på Folkuniversitetet i Lund.
– Det var helt otroligt, som en ny värld som öppnade sig. Det var väldigt spännande.
Skrivarkursen följdes av en fortsättningskurs, där alla deltagares mål var att den skulle utmynna i en bok.
– Det insåg jag för sent, jag hade inte läst så noga. Som smålänning lockade det inte att kasta pengarna i sjön.
Resultatet blev ”Erik Nilsson en levnadsteckning”, som följdes av ”Kända och okända, tecknade av Rune P”, som bygger på pappa Runes teckningar.
– Pappa dog i cancer 1983. Det fanns massa karikatyrer och teckningar som stod under en säng, i lådor hemma. Jag satte dem framför mig på bordet och insåg att det var en skatt.
Behövde göra något drastiskt
2014 var Bodil Andertun riktigt sliten efter en trippelinfektion. Hon förmådde sig inte att jobba så mycket som tidigare, och kände att hon behövde göra något drastiskt. Hon tog tjänstledigt och gick en ny skrivarkurs.
– Det är det bästa jag gett mig själv, för återhämtning. Jag har aldrig skrivit dikter innan, knappt läst någon, men det var något med ”fem, sju, fem-stavelserna” som satte sig i huvudet på mig. Det är en orimmad japansk diktform som kallas haiku.
Hon kunde vakna mitt i natten med en eller två strofer i huvudet som hon skrev ner, somnade om och skrev färdigt nästa dag. Ibland såg hon något, eller hörde någon som sa något som berörde henne. Raderna har formulerats i hennes hjärta.
– Det fanns inte en tanke på att det nedskrivna skulle bli en bok, det kan jag säga ärligt. Det var inget jag tänkte att jag skulle dela.
Krävts massa tålamod och mod
Hon jobbade i sju år på sitt manus, och sedan i tre år med själva utgivningen. Det krävdes massa med tålamod, men också mod att våga fortsätta tro på sin bok.
– I juni landade 300 böcker i vårt garage och nu finns den i bokhandeln. Gränsen mellan galenskap och mod är hårfin, säger Bodil Andertun som ofta fått frågan varför hon inte skriver deckare.
Hennes svar kommer snabbt:
– Jag klarar inte ens att titta på kriminalserier. Jag får nog av det i min vardag, får min dos av elände i jobbet. Så jag måste fylla fritiden med något annat, som fyller mig med hopp och tröst.
Vad tänker du kring det färdiga resultatet?
– Jag blev så glad att den blev så vacker som den blev. Hade jag hastat och gjort som jag tänkte för tre år sedan hade jag nog gråtit när den kom från tryckeriet. Nu tycker jag mig få vara nöjd, säger Bodil som är tacksam för mottagandet den fått hittills.
– Det var inte självskrivet när man vet hur otroligt svårt det är att ge ut lyrik.
Kan det bli fler böcker?
– Jag ljuger om jag säger att det inte finns tankar på något mer. Jag kan inte säga vad, men det blir nog något helt annat – tror jag.