Det är intressant att diskutera integration idag. Observera att jag inte talar om invandring. Den har vi. Frågan är hur bra vi sköter den.
Integration är inte detsamma som assimilering. Men det är ändå så att invandrarna kommer till en kultur som har en ganska urmejslad värderingsbas som år av demokratiskt majoritetsstyre har skapat. En majoritet har under ett stort antal år styrt detta land och dess värderingar har fått en acceptans hos, vågar jag påstå, nittio procent av befolkningen.
Det handlar om jämlikhet, religionsfrihet, barns rättigheter, förbud mot förtryck och hets mot folkgrupp, lagar som bygger ett rättsstat där alla ska behandlas lika.
Det är inte alla stater som har det så. Många invandrare kommer från kulturer där kvinnor är underordnade män och där slöja är en stark symbol för just det, där högt uppsatta dignitärer i samhällsapparaten ger fördelar också för kusiner och sysslingar, där religiös tro är värt att kriga för och där abort och homosexualitet är något straffbart.
I Sverige har vi misslyckats med integrationen. Det är ingen tvekan om det.
När moderatledaren Ulf Kristersson i veckan i DN diskuterade den senaste undersökningen om hur vi lyckats med integrationen hade han fått ytterligare motiv för sin integrationskommision.
*
Så här sa han bland annat i DN:
– Jag var i Skövde för några veckor sedan och träffade några relativt unga personer från Syrien och Irak. De hade varit i Sverige i fyra år och talade knappt ett ord svenska. Hur är det möjligt överhuvudtaget? Jag tycker att det är ett sånt uppenbart exempel på att man varken tar Sverige eller invandrarnas möjligheter på allvar.
På frågan om alla regeringar misslyckats, också Alliansen, sa han:
– Ja, verkligen. Vi har aldrig haft en genomtänkt tanke om det här, det har varit misslyckande på misslyckande, skulle jag säga. Det är därför vi har tillsatt en integrationskommission. Vi måste börja med att säga att det som vi har gjort i Sverige de senaste 20 åren, det fungerar inte.
DN hade några dagar tidigare en stor artikel om ”Kulturkartan”:
Saxat ur DN: ”Kulturkartan är ett sätt att illustrera de spänningar som kan uppstå. Den har tagits fram inom det globala forskningsprojektet World Values Survey. I kartan hamnar Sverige längst upp i ena hörnet och länder i Mellanöstern och Afrika längst ner i det motsatta. Sverige präglas mer än något annat land i världen av värderingar som värnar individens självförverkligande, tolerans samt ett rationellt och sekulärt tänkande. I Mellanöstern och Afrika är människornas rättesnören i högre grad religiösa föreställningar, respekt för traditioner och auktoriteter och den egna gruppens överlevnad.”
*
Det hela blir en knepig fråga när socialförvaltningen i Vimmerby, sjukhuset i Västervik och andra offentliga institutioner ska anställa människor som ska sörja för välfärdens tjänster. Bristen på arbetskraft gör att man anställer folk som inte behärskar svenska och man säger då att det finns arbetsuppgifter där det ”bara behovs två händer” .
Men det är knappast bara där som man tänker bort, eller sänker, språkkravet. Vi har kvalificerade kompetenser idag som kan sitt yrke, men inte kan förmedla sin kunskap på svenska.
Det är just därför vi måste börja med språket. Språkkravet är det viktigaste kravet. När nu SFI (Svenska för invandrare) inte har tillräckliga resurser för att ha kvar eleven till ett godkänt slutprov, så måste andra institutioner också ta vid. Folkhögskolan är en utmärkt skolform där man kunde ordna kurser för invandrare där enda ämnet är svenska. Och ämne nummer två är samhällsorientering.
”Kulturkartan” är en alldeles utmärkt artikel i DN, läs den. Den bygger på enkäter i en omfattande undersökning. Den beskriver varför spänningar mellan folk från olika kulturer uppstår.
*
Integrationen har fört mycket gott med sig. Eller riktigare, kan föra med sig mycket gott till det svenska samhället. Men av respekt till invandrare och infödda svenska medborgare bör vi se till att vi inte konstruerar konfliktsituationer i hemtjänst och i sjukvård.
Socialförvaltningar och sjukvårdsförvaltningar borde ta ytterligare en fundering innan man sätter in kompetenser i välfärdstjänster, som inte behärskar svenska i tal och skrift.
Som man hanterar det idag skapar man istället konflikter och bidrar till en negativ syn på invandring. Det motverkar integrationen.