Nu debuterar Carina från Vimmerby som författare – kommer hit för "smygrelase"

57 år gammal är det alltså dags för Carina Sigurdsson Löpp, som är född och uppvuxen i Vimmerby, att debutera som författare. Drömmen om att skriva en bok har funnits länge. 

– Min skrivkompis Britt har gett ut deckare förut och jag har gnällt om att jag också vill skriva en bok. "Vi gör det tillsammans", föreslog hon. Alla journalister har väl den drömmen, men så tyckte vi att allt var så eländigt och deppigt. Det är krig, elpriser och mest en massa skit. Vi måste göra något roligt kände vi, berättar hon. 

Det var då när de satt och funderade som det kom.

– Vad känns nytt? Dansband kände vi. Ingen skriver om dansband, fast det är så många som tycker om det. Alla har en relation till dansband oavsett om man gillar det eller inte. 

Har du själv en stark relation till dansband?

– Egentligen inte. Brorsan, som bor kvar i Vimmerby, gillar dansband jättemycket och pappa spelade alltid dansbandsmusik. Det var alltid dansband på skivspelaren hos farmor. Så även om den inte är min riktigt, så är jag uppvuxen med det. 

"Var lite i chock"

Hon är själv för ung för att ha varit med på folkparkernas storhetstid. 

– Men jag hängde i Hultsfred och Virserum och där fanns det ofta dansband, även om det var annan musik jag hellre gick på. Man blir oftast glad av dansbandsmusik och även om man tycker det är lite töntigt, så går man och nynnar och trallar. 

Efter att idén kom gick det fort. Boken "Snurra min jord" ges ut på förlaget Mondial den 1 juli i sommar. Det blir den första delen av tre i dansbandsserien. Handlingen utspelar sig på Värmdö, där Carina numera bor, och man får följa tre liv med tre olika drömmar. Den gemensamma nämnaren är längtan efter Dansbandsveckan i Malung. 

– Den kretsar kring ett gäng personer som på olika vis räddas av dansen och musiken. Manuset är pepprat med gamla klassiker som klingar bekant. Det är Svensktoppsklassiker som fastnat i den svenska folksjälen, men också vinklar om moderna bandtyper, diskussioner kring antalet kvinnor – och deras roll – i branschen och massor av rolig fakta. 

Carina och Britt satte sig och skrev. De skrev inte varsitt kapitel, inte om varsin personer. De skrev allt tillsammans och vara klara redan efter två månader. 

– Då ringde vi en förläggare och tänkte, som brukligt är, att vi skulle få skicka runt den till tusen olika. Men den första vi ringde tyckte det lät skitkul och vi fick kontrakt direkt på första försöket. Vi var lite i chock. Nu gör vi en serie och det blir tre delar totalt. Boken är en hyllning till danskulturen som föddes i folkparkerna och som fortsätter att trollbinda nya generationer. 

Den andra delen jobbar författarvännerna med nu. Kanske får det här även Carina att skriva en helt egen bok också. 

– Idéer finns ju absolut, så man kanske vågar sig på att skriva en själv också. Men nu har vi att göra med tvåan och trean ett tag till först. 

Blir "smygrelase" i Vimmerby

Titeln, "Snurra min jord", för kanske tankarna till Kent för många. En svenskspråkig version av en fransk originalvisa gjordes av Lars Forssell och sjöngs in på svenska första gången 1957. 

– Vi tänkte inte alls Kent, men det har vi förstått senare att andra gör. 

Boken trycks den här veckan och redan innan den kommit ut i handeln finns möjlighet att köpa ett exemplar i Vimmerby. Carina Sigurdsson Löpp jobbade en gång i tiden på Vimmerby Tidning och kommer till Vimmerby bokhandel den 27 maj. 

Britt Peruzzi är från Helsingborg och på båda hemorterna kommer det bli "smygrelase" innan boken släpps. 

– Det känns superkul såklart. Vi kontaktade bokhandeln och de svarade direkt att de var på, så vi kom överens om en dag. Det ska bli kul att släppa den extra tidigt hemma. Även om jag flyttade från Vimmerby för länge sen, så är Vimmerby hemma och jag har mamma, brorsan och massa kusiner kvar. Jag har bott lite överallt och de senaste 18 åren i Stockholm, men för mig är ändå Vimmerby hemma fortfarande.

Fick dödsångest

Hon hoppas nu förstås att mycket folk ska läsa boken och komma till bokhandeln i slutet av maj. 

– Mamma har lovat att dra dit hela stan, säger Carina och skrattar:

– Jag hoppas såklart att det dyker upp en massa gamla kompisar och folk man känner. Det känns bara så himla kul med en "smygrelase" i Vimmerby. 

Är man nervös för mottagandet?

– Man är verkligen skitnervös. Jag fick dödsångest när min man skulle läsa den. Det känns samtidigt jätteroligt. Tror förlaget på idén måste väl andra göra det också. Dansband går hem hoppas jag och det ska bli jättespännande att se hur den tas emot.