Maiwand Shokran från Vimmerby har skrivit en insändare.
I Sverige talar många om människor från Afghanistan som om alla tillhör samma identitet. Men så enkelt är det inte. Afghanistan är ett land med många folkgrupper, språk och historiska erfarenheter. Därför är det viktigt att skilja mellan varifrån någon kommer och vem någon är. Afghanistan beskrivs också som ett multietniskt land med bland annat pashtuner, tadzjiker, hazarer, uzbeker och turkmener.
Jag är från Afghanistan. Men jag är tadzjik.
För mig är det en självklar skillnad. Afghanistan är staten, landet och ursprungslandet. Tadzjik är min etniska identitet. Tadzjiker är ett persisktalande iranskt folk med lång historisk närvaro i Afghanistan och Centralasien. Att kalla sig tadzjik är därför inte att hitta på en identitet, utan att uttrycka en verklig historisk, kulturell och språklig tillhörighet.
Att säga detta är inte att attackera någon annan folkgrupp. Det är inte hat. Det är inte rasism. Det är ett sätt att sätta ord på vem man är.
Ändå möts man ibland av anklagelsen att det skulle vara “rasistiskt” att inte vilja kalla sig afghan i etnisk mening. Men det är att missförstå frågan. Rasism handlar om att nedvärdera andra människor på grund av deras ursprung eller tillhörighet. Att själv säga “jag är tadzjik” är inte att nedvärdera någon annan. Det är att försvara sin egen identitet.
*
Problemet är att många blandar ihop nationalitet och etnicitet. Bara för att någon kommer från Afghanistan betyder det inte att alla uppfattar ordet “afghan” på samma sätt. Historiskt användes ordet “Afghan” länge särskilt om pashtuner, även om det senare också kom att användas i en nationell och juridisk mening för Afghanistans medborgare. Just därför måste människor själva få definiera vilka de är.
Detta borde inte vara kontroversiellt. Vi accepterar redan att ett land kan rymma flera folk. Då måste vi också acceptera att människor från samma land kan ha olika etniska identiteter. En tadzjik är tadzjik. En hazar är hazar. En uzbek är uzbek. Ingen ska tvingas in i en etikett som inte speglar den egna identiteten.
Att säga “jag är från Afghanistan, men jag är tadzjik” är därför inte splittrande. Det är klargörande. Det är ett sätt att stå upp för rätten att själv definiera sig, i stället för att bli definierad av andras förenklingar.
Jag är från Afghanistan. Men jag är tadzjik. Den skillnaden är viktig.
Maiwand Shokran