Efter över 30 år på Materialmännen tackade Bengt Jonsson för sig. I bakhuvudet fanns en dröm om att starta eget och snart började det bli för sent. Trodde han – men det var det ju absolut inte. I 15 år han drivit butiken KBJ Möbler i Vimmerby, men allt har sitt slut och nu är slutet här.
– Jag bestämde mig nyligen. Jag har haft svårt att gå och ont i ryggen och då kände jag… nu får det räcka. Sista oktober blir slutdatum. Fastighetsägaren har varit schysst med att ge mig ett hyresavtal med fyra månaders uppsägning.
Omsatt över 50 miljoner
De små fristående möbelaffärerna blir färre och färre i de stora kedjornas och näthandelns tidevarv.
– Försäljningen har gått ned lite, sådana här butiker ska ju väck. Det ska vara stora kedjor idag. När jag öppnade 2011 var det en känd företagare i stan som sa: tror du verkligen på det här? Jag kände att jag ville testa och under de här åren har jag omsatt över 50 miljoner. Och det har jag ju i princip gjort själv. Jag tycker att det har gått ganska bra.
Hur känns det att ha tagit beslutet?
– Jag har velat i ett antal år om jag ska vara ärlig, men nu känns det rätt bra. Det har varit roliga år. Jag hade en dröm att jag någon gång skulle kunna starta något eget och det gjorde jag ju i elfte timmen höll jag på att säga. Jag var ju 59 när jag startade.
– Jag tänkte att jag kanske ska köra tio år. Men sen blev det ju mer… När man ser tillbaka var det ju inte helt enkelt när jag startade. Jag tänkte att jag får kämpa och jag förskottsbetalade rätt mycket. I början var det inte många som trodde på det. Till slut fick jag säga till en säljare: om du inte tror på mig, varför ska jag tro på dig? Då fick jag 30 dagars faktura, skrattar Bengt.
– Och jag betalade honom på dagen. Det har alltid varit viktigt för mig att inte vara skyldig för någonting.
”Då sov jag knappt”
Att få verksamheten att rulla var inte det lättaste.
– Det kom väl 400 personer första helgen när jag hade en mindre lokal, men ingen handlade någonting. De trodde väl att jag skulle bjuda på korv. De två första veckorna var svåra, då sov jag knappt. Men sen började det rulla. Jag tyckte att jag hittade ett sätt och hittade rutiner ganska snabbt. Sedan fick jag snabbt lära mig att folk tänker långsamt. De ska känna hem och mäta och tänka.
Vad har varit roligast?
– Det roligaste är ju när folk kommer tillbaka och är nöjda och handlar mer. Sedan kan man inte alltid dansa med alla, det sa ju alltid Håkan (Carlsson, Materialmännens grundare) och så är det ju. Det är många utifrån som handlat här och det tycker jag är häftigt.
På tisdag inleds utförsäljningen och lokalen ska vara tömd sista oktober.
– Jag vill inte att det händer någonting, jag vill kunna göra det själv. Det är inte så att jag är rädd för att släppa det så, men jag vill inte sätta någon annan i klistret.
Har du varit intresserad av att sälja verksamheten?
– Jag vill inte hålla på och ackordera om någonting utan det är bättre att sälja av det och så får jag se vad som är kvar och vad jag kan göra med det. Det kanske finns folk som har behov av möbler som inte har pengarna. Då kan jag hellre släppa iväg det som är kvar till sådana personer.
Bengt Jonsson kom in i möbelhandeln av en slump.
”Jag har kunnat lita på folk”
Bengt har uppskattat mötet med kunderna i butiken.
– Jag gillar att det ska vara en fysisk kontakt och jag har ju haft många kunder som vill komma in och prata och få det förklarat. De som har handlat av mig och fått fakturor har ju betalat innan jag har varit hemma i princip. Så det har varit väldigt fina kunder jag haft. Jag har ju inte haft en kundförlust under de här åren. Det har varit roligt att se att man har kunnat lita på folk.
– En del vill låna hem en lampa eller en matta och se hur det blir. Och det har jag gått med på, men en del har frågat om jag inte ska skriva upp någonting? Ja du, brukar jag säga till dem, att om inte du kommer tillbaka och betalar det där så vet jag att varje gång du ser den där lampan eller den där mattan, då kommer det upp i din hjärna att det där har inte jag betalt och du vet, det kan inte vara roligt att leva med, men det kan jag bjuda på. Så folk har kommit tillbaka med grejerna, skrattar han.
– Jag fattar ju varför man har handpenning och kreditupplysningar och så, men för min del har det inte varit något problem. Jag har kunnat lita på folk.
Så blev han möbelhandlare
Bengt kom in i möbelbranschen av en slump och hamnade även i Vimmerby av en slump. Året var 1977 när han och hustrun Kristina, boende i Bergvik utanför Söderhamn, ville testa något nytt. Arbetsmarknaden tog det nygifta paret till Vimmerby och Bengt tog jobb i en färgbutik. Ganska snabbt bytte han till Materialmännen som mattläggare.
– Jag började där 1980 och blev arbetsledare och jobbade med det fram till 88. När vi kom in i lågkonjunkturen var vi för många och då hade ju Håkan startat upp möbeldelen och ville att jag skulle gå in där. Det kan jag väl göra sa jag. Jag visste ju varken om det var mahogny eller valnöt borden var gjorda av, jag hade ju inte hållit på med det där men jag redde ut det. Jag är tacksam för den tiden, det var roliga år.
På den vägen blev det och nu kan Bengt snart se fram emot ett liv som pensionär. Ett långt och innehållsrikt arbetsliv är snart över.
– Jag ska väl ägna mig åt min hustru, men det blir en stor omställning, det gäller att hitta saker att göra. Jag kommer nog att reda ut det där, jag får väl fånga dagen. Jag vill avsluta med att rikta ett stort tack till alla kunder genom åren.