Det handlar inte om olagligt spelande – de flesta av dessa aktörer är fullt reglerade i andra EU-jurisdiktioner, med etablerade tillsynsmyndigheter som utfärdar licenser och övervakar verksamheten. Men när svenska spelare väljer bort den inhemska marknaden uppstår en kollision mellan olika regelverk och spelpolitiska ambitioner.
Frågan är därför inte bara varför spelare söker sig utomlands, utan också vad denna trend innebär för den svenska modellen.
EU-licenser – legitima men annorlunda
När svenskar söker sig utanför den inhemska spelmarknaden sker det oftast till casinon som är licensierade inom EU. Två av de mest framträdande tillsynsmyndigheterna är Malta Gaming Authority (MGA) och Estonian Tax and Customs Board (EMTA).
Båda erbjuder reglerade system som syftar till att skapa en trygg spelmiljö, men deras syn på hur balansen mellan konsumentskydd och kommersiell frihet ska se ut skiljer sig från den svenska.
Det är viktigt att understryka att detta inte handlar om en helt oreglerad “grå marknad”. Tvärtom har MGA etablerat sig som en av de mest inflytelserika tillsynsmyndigheterna i Europa, med krav på rättvisa spel, åtgärder mot penningtvätt och licensiering av hundratals operatörer. EMTA, som är mindre känd men växande, erbjuder en smidig digital infrastruktur för bolag och lockar därför fler aktörer.
Att svenska spelare i ökande utsträckning väljer dessa alternativ visar på en kollision mellan olika regelverk: medan den svenska licensen är utformad för att kraftigt begränsa riskerna med spelande, betonar andra EU-licenser flexibilitet och marknadsanpassning.
Varför vänder sig svenskar mot EU casinon?
De svenska reglerna har som syfte att skydda konsumenten, men upplevs av vissa spelare som begränsande. Bonusar får endast ges en gång per licenshavare, insättningsgränser kan inte kringgås och alla aktörer måste vara anslutna till Spelpaus. För en del spelare leder detta till att de söker alternativ på andra håll inom EU.
Några vanliga drivkrafter bakom valet av EU-licenserade casinon är:
- Bonusar och kampanjer: Möjlighet till återkommande erbjudanden och lojalitetsprogram.
- Större spelutbud: Tillgång till fler slots, livecasinon och nischade spel som inte alltid finns i Sverige.
- Flexibilitet: Mindre strikta insättningsgränser och spel utan obligatorisk registrering i Spelpaus.
- Internationell känsla: Casinon som riktar sig till flera marknader kan erbjuda ett mer varierat utbud och kundupplevelse.
Samtidigt innebär denna frihet att spelare står utanför de skyddsmekanismer som den svenska licensen bygger på. Frågan blir därför om det är regelverket som behöver justeras – eller om riskerna är ett pris spelarna får betala för större valfrihet.
Konsekvenser för Sverige
Att allt fler spelare söker sig utanför den svenska licensen innebär flera utmaningar för myndigheter och politiker.
Ekonomiska effekter: En tydlig konsekvens är risken för minskade skatteintäkter. De pengar som spelas hos EU-licenserade bolag beskattas i operatörens hemland, inte i Sverige. Det innebär att en del av den omsättning som spelpolitiken skulle finansiera välfärd med i stället försvinner ur statskassan.
Försvagat spelarskydd: När spelare lämnar den svenska marknaden tappar Spelinspektionen sin möjlighet att utöva tillsyn. Viktiga verktyg som Spelpaus eller insättningsgränser gäller inte på utländska sajter. Det innebär att skyddsnätet för problemspelare blir svagare och att risken för spelrelaterade skulder ökar.
Samhällsdebatt: Den här utvecklingen väcker frågan om balansen mellan hård reglering och konkurrenskraft. Förespråkare för den svenska modellen menar att starkt konsumentskydd måste prioriteras, även om vissa spelare väljer bort marknaden. Kritiker pekar i stället på att alltför strikta regler riskerar att skapa en växande gråzon som är ännu svårare att kontrollera.
Kanaliseringsmätningen visar på ökande problem
Spelinspektionens senaste kanaliseringsmätning, som presenterades i september 2025, visar att Sverige har svårt att nå det uppsatta målet om att minst 90 procent av spelandet ska ske hos licensierade aktörer. Den totala kanaliseringsgraden för den konkurrensutsatta delen av marknaden beräknas nu ligga på omkring 85 procent, vilket är en minskning jämfört med året innan.
Särskilt tydligt är problemet inom online casino, där uppskattningarna pekar på att mellan 20 och 28 procent av spelandet sker hos bolag som saknar svensk licens. Inom betting och travsport är situationen bättre, men även där sker ett visst läckage.
Att en så stor andel av casinospelandet hamnar utanför den svenska marknaden är en tydlig varningssignal. Det betyder dels att Spelinspektionen får svårare att utöva tillsyn, dels att viktiga verktyg som Spelpaus och insättningsgränser inte når alla spelare. Samtidigt förlorar staten skatteintäkter när en betydande del av omsättningen flyttas till andra EU-länder.
Hela rapporteringen finns att läsa hos Branschföreningen för Onlinespel (BOS).
En spelpolitisk balansgång
Utvecklingen där allt fler svenskar väljer EU-licenserade casinon visar på en tydlig konflikt mellan ambitionen att skapa ett starkt konsumentskydd och spelarnas efterfrågan på större frihet. Den svenska modellen har haft som mål att minska risken för spelproblem och stärka tillsynen, men siffrorna från kanaliseringsmätningen visar att en del av spelandet har flyttat utanför systemet.
För staten innebär detta både förlorade intäkter och en minskad kontroll över marknaden. För spelarna betyder det att viktiga skyddsmekanismer inte längre gäller. Samtidigt visar utvecklingen att svenska regler kan upplevas som alltför begränsande i en tid där digitala marknader är gränsöverskridande.
Frågan framåt är om den svenska spelpolitiken behöver anpassas för att behålla spelarna inom licensen, eller om man ska hålla fast vid en strikt linje även om det innebär ett fortsatt läckage till EU-licenserade aktörer.