Evenemangets bredd är stor, både för hantverk och maten. Det gick att hitta allt från smått och billigt för några tior till större och avancerade hantverk för många hundra kronor. Patrik Frost från Patrizz design i Hultsfred gjorde taggtrådsslöjd som drog många nyfika. Runt honom fanns änglar, hjärtan och en ljuskrona i taggtråd:
– Jag håller på med taggtråd, gamla kristaller och lammull. Lite garnrester och sånt där så det blir lite allt möjligt. Jag har fått det mesta till skänks, taggtråd behöver jag inte fråga efter. Folk vill bli av med det. Annat får jag av kompisar och då återanvänder jag det, skrattar Patrik.
Istället för att slänga en kristallkrona så tar Patrik delarna och gör något nytt av den och lammullsspill blir små garnfigurer. Beroende på hur skör taggtråden är så kan något mindre som en ängel ta trekvart medan något större som ljuskronan kan ta minst fyra timmar.
Exklusivt wagyukött
Även bland maten fanns ett utbud som varierade från enklare till exklusivare produkter. Ett lite lyxigare inslag var wagyuköttet från Hökfors gård i Ishult. Det finmarmorerade och möra köttet som gjort de japanska Kobebiffarna så berömda. Karin Berggren berättade både om köttet i sig och hur det startade sin djurbesättning i Ishult:
– Wagyu är en japansk köttras och vi tog in embryon från USA 2015 så vi har en besättning i Ishult, Kristdala med japanska kor. Vi korsar dem också med vanliga vitacharolais så vi har korsningar och renrasiga wagyu. Så har vi en gårdsbutik i Ishult och nu ska vi också starta en köttbutik i Oskarshamn i november.
Kobekött är skyddat så Karin förklarar att endast köttet från kor som vuxit upp i japanska Kobe får kallas det:
– Våra kor har vuxit upp i Ishult så då heter köttet wagyu och "Wagyu" betyder japansk ko!
"Känns som att det är välbesökt"
Malin Jonsson från arrangörsgruppen berättar att det är 16:e gången som man kör evenemanget:
– Det är 16:e gången men inte i ordning, det har hoppat över några pandemiår.
Mat & Hantverk är ett måste för många i trakten och numera räknas funktionärerna i hundratal och besökarna i tusental. Kommer man lite senare kan det ta en halvtimme att komma in från Pauliströmsvägen till hembygdsgården.
– Det är i alla fall fint att köa genom den här byn. Det är trevlig miljö. Vi tar ju inte entré så det är svårt att uppskatta men det känns som att det är välbesökt. Det är jätteroligt, konstaterar Malin.
På frågan om de i arrangörsgruppen hinner gå runt bland utställarna och om hon själv har några nya och gamla favoriter så svarar hon:
– Det är mycket. En väska i skinn som jag köpte men om du tänker nyheter så är det en alpackagård från Pelarne som är här som säljer ull, pumpor och honung. De har inte varit förut. Och silversmycken ifrån Linköping, MaryO, hon är också ny och på matsidan har vi kombucha, de kommer från Norrköpingshållet. Havrekärvar har vi, något vi inte haft tidigare, som är odlade här i närheten.