Det är året när Gustaf V är Sveriges kung. Det är mitt emellan två världskrig och 1923 är också året då Yngve Claesson föds i Berga. Den 13 januari, som sista barn i en syskonskara av åtta.
På tisdagen firades han kärleksfullt av barnbarnet Carolina Persson, syskonbarn och andra släktingar. I kön av gratulanter fanns också representanter från Hemtjänsten i City.
– Yngve bor fortfarande kvar hemma, det funkar bra. Han är så tacksam för all hjälp, berättade Ibrahim Hosh, som är hans fasta omsorgskontakt tillsammans med Carina Bjälestig.
– Det är vår äldsta brukare, vi har aldrig haft någon tidigare som blivit så här gammal, tillade hon.
Tyska och svenska officerare sida vid sida
Yngve Claesson har nio års studier bakom sig, först sexårig folkskola, följt av tre år på en privat realskola med tysk rektor. Det skulle han visa sig ha nytta av i framtiden, i sin kontakt med tyska officerare.
Han kom till Hultsfred under brinnande kriget 1945, och tog anställning inom järnvägen.
– När jag kom var vi ett 60-tal anställda och då körde man med ånglok. Det var på den tiden tågen kom i tid, säger han och visar sin humoristiska ådra.
– Det fanns inga bilar då, så jag hade hand om företagens resor. Jag jobbade även i Tranås en tid, där de tyska soldaterna passerade på sin väg till Norge, berättar Yngve som minns hur tyska och svenska officerare gick sida vid sida.
– De var vänner med tyskarna, vi visste inget om kriget och vad som hände i världen, tillägger han.
”Låter mycket oroväckande”
Skillnad är det nu, det har underlättat att hålla sig uppdaterad. Yngve Claesson är intresserad och följer nyheterna noga, åldern till trots. Det är ju lite si och så med hörseln, då är det tacksamt att sändningarna textas.
Det går inte att låta bli att dra paralleller mellan det han upplevde som ung och världsläget idag.
– Det upprepas, som det var innan kriget bröt ut. Vi ser förändringar från dag till dag, nästan från timme till timme. Idag är allting mycket, mycket ovisst. Det man hör och ser låter mycket oroväckande, man får ta en dag i taget, säger Yngve Claesson innan smörgåstårtan plockas fram.
Kallas ”stålfarfar”
Det har dukats för kalas kring det runda bordet i vardagsrummet. Han bor i samma lägenhet där han och hustrun bott sedan 1954. Hon är tyvärr borta nu, sedan 23 år tillbaka. De fick många fina år tillsammans och upplevde många resor ihop.
– Det är Hurtigruten och Island vi missat. Det såg jag fram emot, men så blev det inte.
Han är glad över sin lägenhet med bra utsikt åt alla håll, låter han oss förstå.
– Till och med sjöutsikt. Tyvärr är jag ”fången” här, för huset har ingen hiss, säger Yngve som har en son, tre barnbarn och två barnbarnsbarn.
– Det är helt fantastiskt att få ha farfar kvar så här länge. Jag har alltid kallat honom ”stålfarfar”, det har han alltid varit, säger Carolina Persson.