Ja, för även om snacket går nästan lika kvickt som en VW 1100 sticker iväg i förstaspår så är det ju faktiskt ett arbete de utför. Ett arbete i mängden av allt som händer: kökspersonal, städpatruller, bärgare, trafikvakter och kanslipersonal. De bara sticker ut lite mer än de flesta.
När vår tidning träffar Gunnar, Jonas och Mjölkis på måndagskvällen ska de snart påbörja ett möte med tävlingsledningen. Det är även snack med ljudansvariga i tornet för det ska snackas både tävlingsregler och väljas headset.
Det är tredje året ni jobbar tillsammans. Börjar ni bli varma i kläderna?
– På ett sätt "ja". Vi behöver knappt prata med varandra på ett år, skrattar Mjölkis.
– Ja men så har det blivit, konstaterar Jonas. Vi har ju funnit våra roller här. Visst, det är lite att slipa på men jag tror vi har funnit ganska rätt.
– Vi kör ju fortfarande efter testet som vi gjorde på tisdagen första året. Det har ju hållit i sig i två år men det kändes så bra och naturligt med det uppläget, fortsätter Mjölkis.
Vilka roller har ni då och hur ska ni hålla igång snacket?
– Vi låter det rulla på ett bra sätt, jag står mest nere och gör intervjuer. Jag har koll på det eftersom kommunikation här nere, svarar Mjölkis medan Gunnar skojar att hans egen roll är att vara chef. Det är de två som känner till sporten och om Gunnar har bra koll på förarna från norr så kompletterar Mjölkis med sin kunskap om de söderifrån.
– Jag berättar om heaten, för Mjölkis kan ha gjort en intervju och de två pratar mest under heaten om personerna som de har mer kännedom om. Jag kan ju ingenting om folkrace egentligen så vi kom på det ganska snart att jag gör min roll som jag gör på SVT. Jag tittar på bilarna, väghållningen och hur chaufförerna kör. Jag får plugga på lite, svarar Jonas.
Se sporten utifrån
– Men du får inte plugga på för mycket för det där är bra, kontrar Gunnar och förklarar att Semesterracet, som är landets största tävling, faktiskt kan vara den första som någon besöker eller tittar på hemma. I Jonas roll ingår att ställa de frågor som publiken kan råka ha som de två andra sedan kan besvara. Att se på sporten från ett utifrånperspektiv när de andra kanske ser allt som givet enligt Gunnar:
– På tävlingar kan man känna sig som ett hack i skivan ibland, för man säger samma saker många gånger om. Som att vid svartflagg ska man lämna banan och så vidare. Som här, när man tävlar i fem dagar, måste man upprepa sig för det kommer ju nya besökare varje dag. Det är något inte alla tänker på.
Nya regler vid tjuvstart och varningar
I år kommer man ha lite nya regler. Exempelvis vid tjuvstart där man inte längre blir utesluten utan får poängavdrag. Två poäng per tjuvstart men man går aldrig ner på minus. En heatvinnare med en tjuvstart kommer alltså få fem poäng istället för vanliga sju.
En annan regelnyhet för i år är att det inte bara delas ut varningar eller svartflagg. Nu kan förarna även här få poängavdrag för oschysst körning. Det blir lite svårare för domarna att hänga med men det ska ge en mer nyanserad skala istället för att direkt ge någon noll poäng via svartflagg.
Den allvarliga sidan
Det publiken inte märker är att trion har en hel del teckenspråk som de använder sinsemellan. Ser exempelvis Gunnar eller Mjölkis något intressant så knackar de Jonas på axeln och pekar ut det så han kan kommentera det. Jonas nämner även att de andra två kan bli exalterade så han nästan får bryta sig in i kommenterandet men det är som han säger "lite av tjusningen i det".
Trion har även en mer allvarlig sida i sin kommunikation med publiken. Det är de som förklara säkerhetsreglerna runt banan, leda en utrymmning av området och tyvärr får de fortfarande då och då be publiken att ta ner mobilerna och inte filma någon som kan vara allvarligt skadad även om storbildsskärmen hjälper att byta fokus:
– Vi är ju ansiktet utåt från tävlingsledningen med rösten, så de styr men det är vi som ska ropa ut det, svara Mjölkis.
– Någon av oss kan gå ner och ha kommunikation även om det är en allvarlig olycka. Det får inte bli tyst. Det är som när jag sitter i rally-SM och det är en allvarlig olycka och ambulans kommer in på banan. Det sitter någon hemma och tittar och säger "fan det här är min son", eller man eller dotter. Då måste vi ge information; vad vi vet, att allt är under kontroll eller att de är på väg till akuten. Det får inte bli tyst. Man måste våga prata och vara säker på uppgifterna och kommunicera ut dem, svarar Jonas.
– Det får jag ge er, jag har aldrig sett funktionärer som är så snabba med att få upp presenningar runt bilarna vid en olycka. Jättebra jobb, lägger Gunnar till.
"Det är fan som julafton"
Med den allvarliga delen avklarad, vad ser speakertrion fam emot i år då?
– Det är väl munkarna då, skrattar Gunnar men fortsätter med att han hoppas på ett bättre väder än förra året och schyssta fighter och att förarna vågar bjuda upp.
– Jag har sett fram emot det här ganska länge. Jag tycker det är jätteroligt och en av höjdpunkterna för mig faktiskt. Att jobba med de här två och jobba med en unik utmaning. Det är så många saker som Semesterracet betyder tycker jag, svarar Jonas.
– Jag ska svara ärligt, jag satt och lyssnade på öppningen från förra året med grabben hemma och ni pratade om att jag var adrenalinstinn. Det var jag, men ni kanske börjar förstå känslan nu efter tre år med att det är något visst med att komma hit och jag som är från klubben – för mig är det ännu värre. Det är fan som julafton, skrattar Mjölkis.
Gunnar lutar sig fram och säger lite halvtyst hur han känner:
– Jag sammanfattar det såhär. Ingen ser mig, men de hör på min röst att jag ler.