Annorlunda, de senaste två månaderna av mitt liv har varit annorlunda. Ända sedan flyttlasset gick så känns det som om mitt liv på riktigt har börjat, och det är inte endast för att det är något alla envisas med att berätta för mig, utan för att det känns som jag hör hämma här i Stockholm som musikerstudent.
Dagarna i ända får jag springa runt i ett stort hus fullt av inspiration och människor som på en kort tid har blivit en stor del av mitt liv, jag får dagarna i ända leva min dröm. Detta hade dock inte hänt om jag under min uppväxt inte fått tillbringa otaliga timmar i Vimmerby Kulturskola.
I det huset har jag fått lärdomar, och framför allt vänner, för livet. Just nu har jag mina lärare att tacka för allt jag kan, de många konserterna i kulturskolan, för all min erfarenhet och hela föreningen för den har format mig till den jag är idag.
En kallare stad
I juni månad i år, precis efter min sista konsert i huset fick jag veta att det antagligen var bland de sista konserterna i huset och just då, mitt i ett rus av adrenalin, kunde jag inte förstå vad det betydde. Nu, snart ett halvår efter denna dag, börjar det gå upp för mig vilka följder detta kommer få.
Det kommer kanske inte märkas direkt men i längden tror jag att Vimmerby kommer bli en kallare stad. Detta eftersom det jag gillat mest med min hemstad är just musikglädjen, mina absolut bästa vänner har jag mött genom musiken och mina roligaste minnen från Vimmerby har gått hand i hand med musiken.
Så att ta detta ifrån nästkommande generation gör mig besviken på Vimmerby kommun.
Kan bara böna och be
Vidare så vet jag att alla barn inte kommer finna samma ro och glädje i musiken som jag gjort då alla är olika men det är just därför det är så viktigt att ha kvar musiken enligt mig. För samtidigt som inte alla finner ro i musiken finner inte alla ro i till exempel idrott eller dans, två saker som Vimmerby är duktiga på.
Jag vet mycket väl att det är näst intill omöjligt att få igenom ändringar i kommunen men det jag påstår, liksom väldigt många andra, tycker att dessa nedskärningar i de sektorer som formar, bygger och stärker barn, rimmar dåligt med ledordet ”barnens stad”.
Det finns dock inte mycket jag kan göra från min lägenhet här uppe i huvudstaden förutom att böna och be om att när kommunen kommer på fötter och prioriterar framtiden, barnen, och dess välmående, kommer satsa på musiken och jobba mot det Vimmerby jag växte upp i.
Joel Gunnarsson