Annons:

Oplanerade möten längs grusvägarna här har lett till ny bok

Här överlämnar Mattias Eliasson boken till Lena och Sture Johansson i Djursdala.

Oplanerade möten längs grusvägarna här har lett till ny bok

Längs slingriga grusvägar har Mattias Eliasson hittat en vägkringla han ofta återvänder till. Nu släpper författaren en bok innehållandes sina möten med folk i Djursdala, Gullringen och Rumskulla.
– Det visade sig att boken låg i de små, spontana och helt oplanerade mötena, berättar han.

Annons:

Författaren Mattias Eliasson från Vimmerby, till vardags naturfilmare och träkonstnär, är nu aktuell med sin fjärde bok. Förra vintern släppte han sitt projekt "Bortom bäcken", som han jobbat med en längre tid och som var en naturbetraktelsebok. 

Den fjärde boken som precis kommit ut är mer konkret. Den bygger på många års uppbyggda kontakter.

– I botten är jag hantverkare och jag har haft många virkesleverantörer genom åren i skogarna kring Djursdala, Gullringen och Rumskulla. Det har blivit en vägkringla jag kört under 20 års tid. Det har lett till att jag fått bekanta där, ofta lite äldre män som jobbat i skogen, berättar han.

Mattias Eliasson har hittat en favorittur han kör ibland som brukar ta en eftermiddag. Han utgår från sitt hem i Hällerum, passerar förbi Frödinge och Locknevi innan han kommer till Djursdala, Gullringen och Rumskulla.

– Det är väldigt sköna dagar med slingriga grusvägar, gamla hus, stenrösen och det gamla Småland helt enkelt. 

Inleddes av en ren slump

Under lång tid har det funnits med i Mattias Eliassons tankar att han ska göra något mer av det här. 

– Jag hade tankar på en film, men har inte hittat något grepp på det. Av en ren slump började jag stanna till, höra mig för och kallprata med människor jag mötte på vägen. Det var någon som plockade bär, klöv ved eller hämtade posten. Det visade sig då att det var här boken låg – i de små, spontana och helt oplanerade mötena. Man stannade till, pratade lite om vädret och omvärdsläget med allt elände, och så började de berätta om sina liv, varför de bodde där de bodde, om sin familj och vad de jobbat med. 

Sedan började han uttala orden om att han höll på med en bok om spontana möten på landsbygden.

– Jag började samla dem på hög och efter ett tag hade jag kommit upp i 20-25 personliga möten. Då började jag titta på det här märkte att det blev för långrandigt att återge hela samtalet. Jag började koka ned det till det viktigaste och med vilken känsla jag kom därifrån. Fick jag någon insikt? Var det något de skrattade åt? Förfasades över? Hade vi något gemensamt, något allmänmänskligt?

Mattias började konkretisera texterna och skala bort allt han upplevde var oväsentligt. 

– Ibland blev det bara fyra till sex rader, kanske tio till tolv ord. Det blev mer som ett litet uttalande. 

Annons:

Milsvida möten

I nio av tio fall var det okej för personerna han pratat med att ta en bild. 

– Så jag tänkte att en porträttbild och kärnan från vårt samtal skulle bli bokens tema och grepp. Jag varvar det med bilder längs landskapet, hagmarker, gamla hus och slingrade grusvägar. Det finns också små detaljer som man hittar på vägen; en katt som gömmer sig eller någon som tappat något.

Boken har döpts till "Milsvida möten". 

– Det är milsvida för att det är ett större område men också milsvida på så sätt att samtalen var så olika i sin kraktär. Jag har mött människor från Ukraina, Göteborg och människor som bott på platsen i hela sina liv. Det var milsvida spann.

Han beskriver boken som den mest lokala han skrivit hittills.

– Ofta har jag skildrat natur men inte så här lokal och inte så här mycket landsbygd. Jag har förstått att igenkänning är ett säljande argument. Många tycker om att läsa om sin egen bygd och känna igen sig. 

"Väldigt nöjd"

Ändå har han valt att inte namnge personerna eller platserna i boken. 

– Det gör att boken kan vara lika intressant för en person i Kiruna. Det handlar om svensk landsbygd. I slutet av boken kan man hitta vilka som medverkat, men det är inte det viktigaste. Det kunde vara vilken svensk landsbygd som helst, men nu är Djursdala, Gullringen och Rumskulla skådeplatsen. 

Under fredagen åkte han en tur för att lämna över böcker till några av personerna som är med i boken. 

– Jag hoppas att alla medverkande känner att jag vårdat ansvaret för deras berättelse. Boken blev väldigt fin tryckt måste jag säga, så jag är väldigt nöjd. 

Boken finns hos alla nätbokhandlare och kommer även finnas på biblioteket och bokhandeln i Vimmerby.

– Överallt där man söker den lokalt, kommer den att finnas.

Annons:

Simon Henriksson

simon.henriksson@dagensvimmerby.se

076 815 45 71

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt