En person dömdes i både tingsrätt och hovrätt för våldtäkt mot barn, för att han under en fest haft samlag med en mycket berusad 14-årig flicka. Hans kamrat, en 16-årig pojke, kom in i rummet där våldtäkten ägde rum och filmade övergreppet.
16-åringen åtalades för kränkande fotografering, vilket han också dömdes för i både tingsrätten och hovrätten. Han åtalades också för underlåtenhet att avslöja våldtäkt mot barn för att han, trots att han kände till att en våldtäkt pågick, varken anmälde eller avslöjade det pågående brottet i tid.
Både tingsrätten och hovrätten friade 16-åringen från underlåtenhet att avslöja brottet, eftersom man menade att det funnits en risk för att han skulle avslöja sitt eget brott, det vill säga kränkande fotografering, om han anmält våldtäkten. Straffansvar för underlåtenhet att avslöja brott förutsätter att brottet kan avslöjas eller förhindras utanfara för personen själv.
"Domstolarna resonerar fel"
– Enligt min mening resonerar domstolarna fel. Det är visserligen inte ett brott att låta bli att avslöja sin egen brottslighet, men här är AA (16-åringen) inte misstänkt för att ha medverkat i våldtäkten utan för ett helt annat brott. Om han hade varit misstänkt för att delta i själva våldtäkten hade han inte samtidigt kunna hållas ansvarig för underlåtenhet att avslöja brottet. Men i det här fallet kommer han in och ser övergreppet pågå, och filmar sedan brottsoffret i stället för att anmäla övergreppet. Det är inte rimligt att den som ser ett allvarligt brott pågå kan undgå ansvaret att anmäla det enbart genom att ta upp en kamera, säger riksåklagare Petra Lundh i ett pressmeddelande.
Den fråga som riksåklagaren vill att Högsta domstolen ska pröva är vilken betydelse det har för straffansvaret för underlåtenhet att avslöja våldtäkt mot barn att 16-åringen misstänkts för kränkande fotografering av den sexuella situationen.