Glennfalk om de skenande kostnaderna: ”Jag har inte receptet”

Igår berättade Dagens Vimmerby om de brant stigande kostnadsökningarna för kommunens kärnverksamheter. Jämfört med standardkostnaden, en teoretisk uträkning som syftar till att få fram ett slags medelvärde för landets kommuner, ligger Vimmerbys kostnader på en rekordhög nivå.

Vimmerbys utgifter för kärnverksamheterna var nästan 50 miljoner högre än standardkostnaden och alla fem verksamheter var över sin respektive standardkostnad. Störst avvikelse har individ- och familjeomsorgen och gymnasiet.

Kommunalrådet Micael Glennfalk har inte analyserat siffrorna.

– Jag vill göra det innan jag uttalar mig. Det jag kan säga är att våra verksamheter kostar för mycket.

Vad beror det på?

– En sak är att många kostnader förs över från staten till kommunerna. Sänker man ersättningen i A-kassan och försämrar försäkringsskyddet så kommer man till slut till det sista sociala skyddsnätet till och det är kommunen. Höjer man kostnaden för busskortet kommer folk till socialen. Sidoeffekten av det är att folk mår dåligt för att de varken har jobb eller pengar och till slut behövs det vård och omsorg. Det är det stora problemet.

Mycket av det här var det ju ditt eget parti som genomförde mellan 2006-2014?

– Jag har jobb och känner mig hyfsat frisk, så det har inte drabbat mig. Men jag kan se att den politiken fått effekter på den kommunala sidan. En del saker var inte bra för en del människor och då blev det inte bra för kommunerna heller. De sociala kostnaderna skenar över hela landet och statens affärer går bättre och bättre. Man måste jobba ihop på ett bättre sätt.

De här effekterna av den moderata politiken var väl ganska enkla att förutse?

– I grunden var det rätt då. Det går inte ha lika mycket betalt som arbetslös som när man jobbar, men pendeln får inte slå för långt och det upptäckte också alliansregeringen. Det offentliga är som en Finlandsbåt och det tar tid att rikta om den. Vi hade enorma sjukförsäkringstal när Alliansen tillträdde, men pendeln kanske gick för långt. Nu finns det en risk för att pendeln går för långt tillbaka igen. Arbetslinjen måste gälla.

 "Då blir det den här budgeten"

I en annan artikel på Dagens Vimmerby igår berättade vi att de sociala kostnaderna avvikit med minst tio procent, ofta mycket mer, jämfört mot sin standardkostnad under 17 år.

– Det är en kultur i Vimmerby som pågått i årtionden där. Vad är det som gör det? Vad ska man göra? Jag har inte svaret. Man måste jobba med det förstås.

Hur då?

– Jag har jobbat med den, gått in i den, men jag har inte receptet. Jag kan inte se att det är några medarbetarproblem. Vi hade en ökning i personalkostnader och placeringar när vi hade många bemanningsföretag inne. Då anställde vi folk och antalet placeringar har minskat något. Jag har fått kritik för att jag tog bort det förebyggande arbetet, men här ser man att de sociala kostnaderna var höga innan också. Jag tror inte bara att det handlar om kommunen, det handlar om landstinget också, säger Glennfalk och fortsätter:

– En ingrediens för att minska kostnaderna är att man kan få tag i familjehem. Det mest anmärkningsvärda är ökningen av unga som mår dåligt. Det är barn som omhändertas nästan direkt efter att de föds och som nästan blir ett 18-årigt åtagande för kommunen.

Hur ska kommunen minska sina kostnader?

– Man får försöka ta det som man kan påverka. Socialen och skolan är de två personaltäta verksamheterna. Lagligt kan vi inte säga att vi slutar ta hand om barn som far illa. Det vi kan ta är skolan. Skolan är inte nere på jämförbara kostnader och då blir det en sådan här budget som vi har lagt. Då får man välja inom barn- och utbildningsnämndens budget. Tar man inte bort skolor måste man minska lärartätheten eller dra ned ännu mer på gymnasiet.