Nedläggningen av Snövits skola upprör många föräldrar. Genrebild.
Foto: Bildbyrån
Syftet sades vara att synliggöra hur barn påverkas och att lyfta vårdnadshavarnas perspektiv. Men de frågor vi fick att besvara handlar inte om om förskolan bör stängas, utan hur vi kan hjälpa barnen att hantera flytten.
Frågorna i sig är rimliga, de rör trygghet och trivsel, men de är formulerade utifrån att beslutet redan är taget. Det finns ingen möjlighet att ifrågasätta själva nedläggningen eller att beskriva vad den faktiskt skulle innebära för våra barn och familjer.
Vi saknar frågor om hur barnens relationer, trygghet och vardag påverkas, hur familjernas vardag påverkas, om det finns särskilda behov eller barn som riskerar att påverkas extra mycket.
*
Barnkonventionens artikel 3 kräver att barnets bästa beaktas i alla beslut som rör barn, det kräver en helhetsbedömning, inte bara fokus på övergången.
Enligt riktlinjer för barnkonsekvensanalyser ska olika handlingsalternativ vägas mot varandra ur barnets perspektiv vilket inte görs här. I en riktig barnkonsekvensanalys ska kommunen redovisa hur barnets bästa vägts mot andra faktorer, som ekonomi eller effektivitet.
Här saknas helt den avvägningen, det står bara hur man ska hantera konsekvenserna, inte varför beslutet skulle vara förenligt med barnets bästa.
*
Om kommunen verkligen vill leva upp till barnkonventionen och se till barnets bästa måste hela bilden få komma fram, inte bara hur vi ska mildra följderna av ett beslut som redan verkar fattat.
Barnkonsekvensanalysen borde ge barnen en röst, inte bara hantera konsekvenserna av att den tystas.
Kort sagt, det som kallas barnkonsekvensanalys är i själva verket en ”omställningsenkät”, den utgår från att beslutet redan är taget, istället för att ligga till grund för beslutet.
Selma Lindquist