För ett par veckor sedan skrev vår tidning om att en chef som jobbar på anstalten i Västervik ska vara tillfälligt avstängd och under utredning, efter att ha anklagats för att ha missbrukat sin maktposition.
Kriminalvårdschefen kunde bara bekräfta att det pågår ett personalärende med två inblandade, men sa att hon ”inte kan kommentera uppgifter eller frågor i enskilda personalärenden eller pågående utredningar”.
I en ny intervju säger hon nu att chefen inte längre är anställd på anstalten.
”Hoppas det sätter press på ledningen”
Nu har en av de som jobbar på anstalten hört av sig till Dagens Västervik och berättar anonymt om hur han upplever arbetsplatsen.
– När jag pratar med kollegor säger de också att de är glada att det står om detta i tidningen och att man hoppas på att det sätter lite press på ledningen. Man kan säga att det här med att en chef stängts av, det är bara toppen av ett isberg, säger han.
Hur mycket får ni som är anställda veta om det som pågår av ledningen?
– Det tystas ner allting. Den här kvinnan som den avstängda chefen utsatte, hon berättade för oss själv, så det är så vi fick reda på det. Hon hade lämnat in dokumentation över vad han skickat till henne under flera års tid.
Svågerpolitik
Något som han reagerat på är den såkallade svågerpolitiken som han menar genomsyrar anstalten. Svågerpolitik, eller nepotism, är när personer i maktposition gynnar släktingar eller vänner vid till exempel anställningar, utan hänsyn till kompetens.
– När den här chefen har varit avstängd nu så lyfter man in hans fru till den positionen istället. Det bygger ju verkligen inte förtroende i verksamheten.
Ett exempel på svågerpolitik som han nämner har hänt under tiden han jobbat är när en av cheferna på anstalten skulle anställa en hundförare.
– Det var många som sökte tjänsten. Den som fick den var en bekant till chefen, vars merit var att han hade gått kennelklubbens valpkurs. Samtidigt fanns det sökanden som hade lång dokumentation av specialsök och som tävlat i specialsök, och utbildat hundar under hela sitt liv. De gick inte vidare, utan det var hans bekante som fick tjänsten.
Samtidigt uttrycker han att det är flera av hans tidigare kollegor som valt att sluta och sökt sig till andra anstalter, för att de ska ha blivit negativt drabbade av svågerpolitiken.
–De har varit jätteduktiga och borde ha fått klättra i sin karriär här, men det har de inte gjort. I stället är det andra som har handplockats till högre positioner, som inte haft samma kompetens. Många av de som lämnat har sedan gjort raketkarriär när de kommit till andra anstalter, där de har fått chans att visa vad de går för. Det visar på att något är fel här.
Hur upplever du själv att det är att jobba i den här miljön?
– Det blir ju en tystnadskultur. Man vågar inte gå till cheferna, för man vet inte vem som är släkt med vem eller var lojaliteterna ligger. Det blir att om man ser något i verksamheten som inte är bra så vågar man inte gå vidare med det. Man vet inte om det kommer att slå tillbaka på en själv.
Han ger ett exempel på tystnadskulturen som råder och berättar om en händelse som ska ha skett för ett antal år sedan. Då ska en av hans kollegor ha bevittnat en misshandel inne på anstalten.
– Det var en av de anställda som misshandlade en klient. Min kollega anmälde detta. Och det ärendet har tystats ned helt och hållet. Hans anmälan och allt är borta, det finns inte ens diariefört.
Vad hoppas du ska hända nu?
– Nu hoppas man att allt som ligger under ytan ska komma upp, och att man rensar ut de på ledningsnivå som inte borde ha de positionerna. Det är bra om det görs en ordentlig granskning nu, men det finns ju en risk att det blir som tidigare med utredningar som varit, att det tystas ner och locket läggs på
Kriminalvårdschefen bemöter kritiken
Vår tidning har också gjort en ny, längre intervju med Åsa Lindberg som är kriminalvårdschef där hon bemöter dessa uttalanden och hur hon ser på tystnadskultur. Den artikeln kan du läsa HÄR.