- Det kan man minst sagt säga, en stor del av upplevelsen från min sida när man springer på fjäll är det man ser runt omkring. Men vi sprang i dimma, inleder Linda beskrivningen av upplevelsen när hon och dottern Tilde tog sig runt. Även den gemensamma uppvärmningen gjordes i kyla.
- Vi började i regn och blåst och avslutade i samma väder. Jag har aldrig sprungit i liknande förhållanden. Tilde har sprungit tjejmilen i Stockholm förra året. Jag tänkte "jag hänger på" och springer med henne i Sälen. Gick ändå bättre än vad jag räknat med. Bättre än vad jag trodde, dottern har gjort det lite mer.
- Det var 250 höjdmeter uppåt med steniga leriga backar, berättar Tilde. Hon fick det extra tufft då hon innan tävlingen var sjuk med feber, hosta och halsont. Trots tveksamheten deltog hon och duon hängde faktiskt ihop under en lång del av loppet.
- Vi hängde ihop fram till fem kilometer då delade vi på oss och jag körde lite i förväg, förklarar Linda.
Deltagare slog sig blodiga
Sträckan man sprang började med nedförsbacke för att sedan vända och sedan blev det uppför nästan till mål. Spåret var trångt på det allra flesta ställena för det gick på stänger. Klev man utanför mjukt och blött som terränglöpning med mossa och blåbärsris. De berättar också att de regnhala stenarna var en utmaning – de såg deltagare som slagit sig blodiga i huvudet och händerna.
Tog ni som tävlade hjälp av varandra?
- Hittade man några som man kunde ha samma tempo som kunde man få lite draghjälp. Men om man kom ifatt några långsammare så var det svårt att komma om. Vi började i startgrupp mitt i, 4B, ju högre startgrupp ju lättare att hålla sitt eget tempo tänker jag.
Av de 1686 damer som tog sig runt slutade Linda på plats 723 med sluttiden 1:24:18 och Tilde kom in på plats 838 med tiden 1:26:30.
Gick istället för att köa till liften
Linda tänkte sig att ta lite bilder under loppet men efter fem - sex kilometer var det för kallt för att göra något med stela händer. Efter målgången kunde de knappt använda händerna eller röra på armarna för att ta vätska. Det fanns möjlighet att vila sig lite genom att ta liften ner men när de såg kön och kände kylan valde de att gå ner istället.
- Det tog säkert 20 minuter att ta sig ner, svarar Tilde.
Blir det en ny tjejmil i Sälen för er?
- Ja, jag känner spontant att där vill man förbättra sin tid, Tilde med, man vill få revansch på miljön. Då behöver vi springa snabbare och vara friska. Vi anmälde oss även direkt till Stockholms tjejmil nu i september. Då ska vi träna. Det är en annan upplevelse än milen i Stockholm. Tjejmilen där som har mer karnevalskänsla. Man klarar mer än man tror – det fanns till och med energi kvar efteråt.