FEM PUNKTER: Marginalerna med sig – då överbevisade VH tvivlarna

Överbevisade tvivlarna

Ett Vimmerby Hockey som varit så utskällt och kritiserat den senaste månaden. Det har ropats på tränarens avgång och flera spelare har sågats vid fotknölarna. Två viktiga poäng mot Västerås IK i förra omgången är en sak, men nu var det väl upplagt för en ny storförlust borta mot AIK? Ja, en hel del talade faktiskt för det. Men istället för en ny 8-1-förnedring blev det snarare mer likt en repris av den osannolika 0-1-segern på Hovet i våras. Då, precis som nu, stod Robin Christoffersson i målet och räddade allt som kom i hans väg. Tack vare ett mer rejält försvarsspel i årets Vimmerby Hockey fick AIK bara iväg 19 skott på mål denna gång jämfört med 46 i våras. Tre lika viktiga som oväntade poäng i bottenstriden som gör att VH åter är på säker mark. En imponerande styrkedemonstration från detta VH, inte minst i försvarszon där man stoppade AIK gång på gång. Kanske hjälpta av mentale coachen Johannes Jönssons besök under gårdagens träning? Hur som helst kan den här triumfen visa sig bli oerhört viktig både poängmässigt och mentalt.

Marginalerna med sig

Vimmerby Hockey stod för ett starkt försvarsspel mot AIK och Robin Christoffersson agerade stabilt, men visst skapade hemmalaget nog med chanser för att ha ledningen inför slutperioden. Till skillnad från flera tidigare matcher hade VH däremot både stolpe och klubbspetsar på sin sida den här gången. Det hårda slitet i defensiv zon lönade sig och AIK-spelarna såg mer frustrerade ut ju längre matchen led. I tredje perioden tilläts hemmalaget knappt skapa en enda klar målchans och när Johan Mörnsjö kämpade till sig avgörandet kändes det faktiskt inte alls oförtjänt sett till hur matchbilden utvecklade sig. Kan Vimmerby Hockey spela lika uppoffrande i egen zon framöver har de alla chanser att störa fler lag på övre halvan i slutspurten.  

Flytta upp Bochen

Nick Bochen är en härlig spelartyp, det får man säga. Kanadensaren inledde andra perioden med att bjuda Scott Pooley på ett friläge efter att ha misslyckats med en droppassning på offensiva blå. Då räddades han av backkollegan Arvid Hurtigs imponerande hemjobb (och att poängkungen av någon outgrundlig anledning valde att inte skjuta själv). Senare i samma period svarade VH-backen för matchens delikatess när han i full fart plockade ner en hög passning från egen zon med klubban och frispelade Filip Fornåå Svensson. En otrolig prestation och de två situationerna tillsammans beskriver Nick Bochen på ett bra sätt. Han har förmodligen högst höjd av alla i VH och i sina bästa stunder är han en njutning att följa på isen, men backen spelar med så, så små marginaler. Med Oskar Lindgrens intåg i truppen har VH åtta backar och jag slås av tanken att flytta upp Nick Bochen som forward. Han har puckkänslan, farten och spelsinnet – samtidigt som misstag sällan blir lika kostsamma som i backposition. Varför inte testa?

En trött förändring

Efter ett blekt powerplay mot Västerås IK senast och evigheter sedan ett mål framåt i numerärt överläge valde Vimmerby Hockey att ändra om i båda uppställningarna. Rivige Marcus Limpar Lantz fick välförtjänt en chans i mitten tillsammans med nya kedjekompisarna Hugo Lejon och Hugo Orrsten. Gott så. Den andra förändringen känns tröttare och ärligt talat mer som en tillbakagång till en duo som inte visat sig fungera särskilt bra ihop tidigare. Arvid Caderoth och Filip Fornåå Svensson är två liknande spelartyper med storlek och tyngd som bidrar med fysiskt spel, men som också tenderar att bli stillastående i numerärt överläge. Att ha dem ihop blir ofta för långsamt och för lättläst. Jag är inte alls emot en förändring i powerplay och varken Jakob Karlsson eller Kevin Wennström som nu petades har gjort något mål i de senaste 14 matcherna, men jag hade hellre sett en spelare som Adam Petersson få chansen. Martin Pärna och Elliot Ekefjärd är två andra spelare som kunde vara värda att testa mer i just numerärt överläge – men de fick som bekant stanna hemma.

Efterlyses: Mer fart

Inför debutsäsongen i Hockeyallsvenskan hade Vimmerby Hockey näst lättast trupp av samtliga klubbar. I år var truppen tvärtom näst tyngst med en snittvikt på plus tre kilo. Och visst har förvandlingen gett stor effekt i att på ett helt annat sätt kunnat stå upp i närkampsspelet och spela den fysiska och aggressiva hockey över hela isen som Eric Karlsson förespråkar. Men storleken kommer samtidigt på bekostnad av fart – inte minst bland de offensiva spelarna. Mot AIK skaffade sig Vimmerby Hockey flera kontringslägen som kunde ha utnyttjats bättre men snabbare backar hann upp och avstyrde. Johan Mörnsjö och Marcus Limpar Lantz har bra fart under rören men är enligt mig lite för ensamma om just den egenskapen bland VH:s forwards. Nu var det just Mörnsjö som blev tungan på vågen när han slet åt sig pucken och avgjorde – och det är såklart svårt att vara kritisk efter tre poäng borta mot AIK. Kanske blir fysiken det vinnande vapnet för Vimmerby Hockey i bottenstriden, men om den utlovade spetsvärvningen någonsin dyker upp skulle i alla fall jag önska att det är en spelare med fart.