Hur förekommande är det med könsstympning i Sverige? Det är det ingen som vet. – Vi har inte lagt energi på att ta reda på det och det är väldigt farligt, säger Khadra Seerar som själv är drabbad.
I går arrangerade organisationen Den globala skolan en heldag om samhällets mottagande av nyanlända. En mängd olika seminarier och workshops belyste frågan från olika synvinklar.
Cirka 170 personer kom till Folkhögskolan och det var allt från lärare till poliser.
– Det finns ett jättebehov av den här kompetensen och det är häftigt att vi fick hit så mycket folk. Jag tror att det finns en kunskapsbrist i de här frågorna överallt och jag tror att det är jätteviktigt att vi lyfter dem. Frågan om könsstympning lyfter vi inte i dag och man är rädd för att trampa i klaveret och bli kallad rasist, säger Vimmerby gymnasiums Thomas Svarén.
Könsstympad som sjuåring
Dagen inleddes med en föreläsning av Ulf Gustavsson, som tidigare varit verksamhetschef på Röda Korsets behandlingscenter i Uppsala. Därefter följde en mängd olika workshops. Efter lunch höll Khadra Seerar en gripande föreläsning om könsstympning. Seerar blev själv könsstympad som sjuåring och vittnar om låg kunskap i Sverige.
Under hela hennes skolgång fick hon aldrig någon fråga om könsstympning och det finns väldigt lite forskning i ämnet.
Socialstyrelsen har uppskattat att det kan finnas cirka 37 000 kvinnor i Sverige som utsatts för könsstympning – men hur vanligt förekommande det är i Sverige vet ingen.
– Många känner skuld och skam och man utmålas som förrädare om man anmäler. Vi har ingen koll på hur många som könsstympas i Sverige, det är ingen som lagt energi på att ta reda på det och det är väldigt farligt, sa hon.
"Finns ett stort behov"
Dagen avslutades med en föreläsning med journalisten David Qviström, som under lång tid varit inriktad på migrationen.
– Förra året, efter bilden på pojken som spolats upp på stranden, var det stora protester överallt. Tio veckor senare hölls en presskonferens på Rosenbad där poängen var att vi behövde andrum i flyktingkrisen.
Bosse Hellström från Den globala skolan var nöjd med dagen.
– Det är gripande berättelser vi får höra med väldigt känsliga ämnen och övergrepp. Det är bra att vi får reda på hur vi ska fråga och att vi ska fråga.
Hur ser du på det stora intresset?
– Det är jätteroligt och det visar att det finns ett stort behov och det är jätteviktigt att vi fyller på med kunskap. Det gäller att försöka få så mycket information som möjligt och våga fråga och våga prata. Sedan är det viktigt att vi diskuterar utifrån fakta och det behövs mer forskning.